Gör något av enigheten
Borg och Östros talar samma språk mot bankbonusar.
Bildmaterial
... och Socialdemokraternas Thomas Östros borde göra något av sin enighet om det onda i bankbonusar.
Finansminister Anders Borg...
HUVUDLEDARE. Det är inte ofta finansminister Anders Borg och Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros är överens. Men i fallet med bankchefers och bankpersonals bonusar tycks de vara det. Kommer en ny våg med bonusar, inte minst i förlustbanker, är man såväl nationellt som internationellt beredda att verka för en lagstiftning.
I SVT:s Agenda spädde finansministern på med en spark åt Svenskt näringsliv. Där kräver man nollavtal för löntagarna, då borde man också stå för slopade bonusar, stopp för utdelningar, inga ökade styrelsearvoden. Enligt vissa uppskattningar väntas svenska storbanker betala ut fem miljarder kronor i bonusar till sina anställda...
Bonusfesten tar nu ny fart i USA. Svenska banker följer efter. Samtidigt kommer nya avslöjande om tvivelaktig etik i finansbubblans spår. I Baltikum har svenska banker gjort högrisk av vad kunder trodde var lågriskinvesteringar. Vissa kompensationer kommer i efterhand men beteendet är avskyvärt. Banker är i förtroendebranschen. Kunder litar mycket långt på dem - och har ofta blivit svikna. Det är självklart att regeringar inte kan stå passiva inför detta. Banksektorn måste regleras på ett kraftfullt sätt. Fokus måste självfallet vara på kunden. Och alldeles särskilt i de fall där medborgarnas skattepengar hjälpt chefer och andra anställda där de själva brustit.
Självfallet ska anställda i banker ha lön efter ansvar, kapacitet, resultat och så vidare. Men det ska, liksom i företag i övrigt, handla om en rak lön. Enstaka klipp eller rekordår ska inte spilla av i bonusar. Det går alldeles utmärkt att i lönesättning ta hänsyn till långsiktigt utförda bragder.
Thomas Östros är tydligare än Anders Borg i sina krav på lagstiftning och reglering. Det är naturligt eftersom Östros föreslår och Borg ska förverkliga. Men det är bra att de i grunden ser och säger samma sak, nämligen att staten får gå in när marknaden inte tar sitt ansvar.
Det är märkligt att bankerna inte förmår att bättre förhålla sig till den bitterhet som många av deras kunder ger uttryck åt. Kanske drar man fel slutsatser av att många trots allt är lojala och stanna kvar med sina medel i banken.
Det måste idag finnas en stor marknad för banker som gjort sin hemläxa och vågar återvända till gamla dygder och vill satsa på trygghet och förtroende. Bankkunderna framstår som världens mest trogna konsumenter - men de är det i brist på alternativ. Men ska bankerna skruva ner på risktagandet måste även kunderna göra det på sina förväntningar i goda tider!
