Sahlin på offensiven
Men mer än retorik krävs för att ena kongressen.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. När Mona Sahlin möter den socialdemokratiska kongressen under fem dagar har hon bara en väg att gå - offensiven. I dagarna tyngs hon av ytterligare negativa opinionsmätningar, för egen och oppositionens del. Före sitt tal på kongressen höll Sahlin ett förmöte på Stockholms Central. Ett av uttalandena täcker väl det dilemma som såväl partiledaren som kongressen sitter i.
– Det upprör många när vårdcentraler reas ut, inte minst här i Stockholm. Men privata entreprenörer behövs, sade hon.
Denna dubbelhet, för och emot, leder till en otydlighet som olika grupperingar inom partiet kan hugga in på. Somliga anser att det behövs mer av vänsterpolitik, andra köper rätt upp och ner alliansens skattesänkningar. Men en kongressupptakt är alltid en manifestation av enighet. Under de kommande dagarna måste Mona Sahlin och hennes partiledning och kongressombuden bestämma sig om positionerna. Samtidigt kommer det att stå klart om bristen på personligt förtroende för Sahlin i väljaropinionen har någon motsvarighet inom partiet eller om det bara är linjen man strider om.
Mona Sahlin inledde med att skickligt frammana partiets historia och framhålla gamla ärrade veteraner. Kanske glömde kongressombuden för ett ögonblick den bistra verkligheten, att man de facto är i opposition och att man för första gången i modern tid går till val på att dela regeringsmakten med andra.
–Mot oss står en arbetslöshetsallians. Vi viker inte en tum från vår linje, arbete åt alla, lovade partiordföranden, som menade att Sverige allt tydligare slits i sär. Hon målade med breda penseldrag och stor utförlighet sin bild av hur illa alliansen förvaltat arv och förtroende.
Men som vanligt i politiska sammanhang är det i ett parti större enighet om problemformuleringen än målen, medlen och takten. Det kommer också att visa sig kommande dagar under kongressen.
Intressantare än analysen av motståndaren är på en kongress vad man själv vill stå för. Mona Sahlin sa sig inte vilja styra människor utan frigöra dem. Men det ska finnas ett ekonomiskt skydd. Det ska vara likvärdiga möjligheter till frihet och jämlikhet. Men mycket kan bara göras tillsammans. Och då krävs solidaritet. Välfärden är skattesänkningarnas pris.
I grunden står Mona Sahlin för den gamla partilinjen om välfärdens förutsättningar och innehåll uppblandad med vissa eftergifter åt privata alternativ och personlig frihet. Det är beklagligt att hon inte förmår att föra fram individen mer, den individ som sitter fast i vårdköer och andra systemfel. Tal om kvalitetssäkring är bra, men bristen på kvalitet har ett ansikte som måste bli sett. Politikens trovärdighet är inte stor på det här området, oavsett partifärg.
Mona Sahlins fokus var att hålla ihop partiet, att visa gå-på-anda. Alla fick så att säga sitt och svarade med varma applåder. Hon kom inte med några stora nyheter, utmanade ingen genom att föregå stora kongressbeslut. Nu har kongressombuden bollen fram till söndag. Men det man beslutar om är inget regeringsunderlag, snarare ett förhandlingsunderlag för samtal inom oppositionen.
