Politik i tiden
Bildmaterial
Mona Sahlin vill skapa Möjligheternas land.
Fredrik Reinfeldt talar om Föregångslandet.
Per-Albin Hansson berättade om Folkhemmet.
KRÖNIKA. I dag avslutar Socialdemokraterna sin kongress. Under fem dagar har partiet laddat för valet 2010. Det handlade mycket om jobb och mycket om Stockholm. Valförlusten 2006 svider fortfarande i skinnet. Minnet är alltjämt tungt från den valrörelse där socialdemokraterna förlorade i bästa gren; arbetslinjen. Och oron över att ha tappat fäste i huvudstaden är stor, där av fokuseringen på Stockholm.
Storstadsområdena är viktiga röstmagneter. Det är inte undra på att Socialdemokraterna frågar sig hur partiet ska kunna ta tillbaka förlorade röster i huvudstaden. I Stockholm finns också starka interna kritiker, partimedlemmar som vill förnya men som möter på motstånd hos traditionalisterna.
Det socialdemokratiska oppositionsrådet i Solna, Johanna Graaf, är exempel på en förnyare som när hon häromdagen i radion talade om partiets valförlust och behov av förnyelse levererade intressanta tankar. "Vem är kapitalist i dag, taxichauffören eller frisören med egna firmor eller tjänstemannen som inte har så mycket kvar när lånen är betalda på den dyra bostaden i stockholmsförorten? Det går inte att prata om klassklyftor på samma sätt längre, det är en förlegad politik, det är andra klyftor som uppkommer, det handlar om andra problem, om tidsstress och hälsa, till exempel."
Johanna Graaf menar att Moderaterna i valet 2006 var bättre på att fånga upp den mentalitet som råder i Stockholm. "De lyckades bli associerade med framgång, medan Socialdemokraterna blev associerade med stöd när det går dåligt". Och, enligt Johanna Graaf, vill stockholmarna associera sig med det framgångsrika.
Ja, något var definitivt inte i fas för Socialdemokraterna 2006. Nu är förstås frågan om det blir annorlunda nästa år. För både oppositionen och alliansen gäller det att lägga sin politik rätt i tiden utan att alltför mycket svika sina ursprungliga ideal. Samt vara medveten om att väljarna är mer lättfotade än någonsin och byter parti snabbare än förr.
I ett sådant läge måste en partiledning som vill förändra också våga stå för det. Moderaternas förnyelse av sitt parti har säkert inte fallit alla moderater på läppen. Ta bara den förändrade inställningen till försvarsfrågorna eller det benhårda stödet för lagen om anställningsskydd. Nu ledde förvandlingen till en valseger och därmed kan mycket sväljas av medlemmarna. För utan omgörningen hade partiet förmodligen aldrig varit där det är i dag.
Mona Sahlin vill också förnya och förändra. Men gick på en ordentlig beta när hon försökte sig på att enbart samarbeta med Miljöpartiet. En som beklagar det är statsvetaren Stig-Björn Ljunggren. Så här skrev han i veckan i en debattartikel i Sydsvenskan om det faktum att krafter i det socialdemokratiska partiet krävde att Vänsterpartiet också skulle vara med: "Istället för att få lägga grunden till en nyordning med dynamiska regeringsalternativ fick vi en petrifiering av blockpolitiken".
Nu rättade Mona Sahlin in sig i ledet. Men förnyelse är nödvändigt, och går förmodligen inte att göra utan att någon i partiet känner sig trampad på tårna. Samhället förändras, människorna likaså. Det är inte bara borgerliga väljare som sätter sina barn i friskolor. Det är inte bara borgerliga väljare som bor i villor och bostadsrätter. Individualiseringen har tilltagit. Också bland dem som Socialdemokraterna tidigare räknat som "sina" väljare.
Det är inte detsamma som att stockholmare eller andra för den delen inte vill ha ett solidariskt och skattefinansierat välfärdssamhälle. Men de ställer andra krav på det jämfört med tidigare generationer. Och om det gnisslar i välfärdsmaskineriet är det inte alltid de gamla lösningarna som är de bästa. Eller som Johanna Graaf skriver på sin blogg: "Sluta snacka om 25-öringar som om det skulle göra all skillnad i världen för ungarnas välmående i skolan eller personalens situation i sjukvården. Sådant hänger mer på annat än på kronor och ören".
Samma tankar är Åsa Moberg inne på i sin nya bok "Allt är möjligt – en välfärdsdagbok": "Vi är duktiga på organisation. Sedan kunde vi importera kunskap i konsten att bemöta människor, för det är vi inte bra på".
Nu talar både socialdemokrater och moderater om vikten av att slå vakt om välfärdssamhället, men också behovet av förnyelse. Fredrik Reinfeldt vill skapa Föregångslandet. Mona Sahlin Möjligheternas land.
Frågan är vem av dem som har den bästa berättelsen.
