Anmärkningsvärda skolskillnader
Kommunernas roll spelas ned i takt med att skoleleverna väljer fritt.
Bildmaterial
Vilken väg ska gymnasieskolan ta?
HUVUDLEDARE. Det har sagts förut, men det tål att sägas igen. Mer pengar till en verksamhet innebär inte att den automatiskt uppnår uppsatta mål eller förbättrar resultat. Undersökningar från skolans värld visar det med all tydlighet. Under årens lopp har resurserna till skolan ökat medan resultaten har dalat. Det borde fungera som en väckarklocka för ansvariga politiker. Men tyvärr har många politiker fastnat i sin argumentation och fortfarande är många av den uppfattningen att mera pengar löser alla problem. Det har vi hört ofta, inte minst nu under det senaste året.
Men som Håkan Sörman, vd på Sveriges kommuner och landsting (SKL) sa igår när organisationens jämförelse av landets gymnasieskolor presenterades; "det räcker inte att skicka in mer pengar, man måste se på hur man använder pengarna." SKL konstaterar att skillnaderna på gymnasieskolornas resultat är stora i landet. Men tyvärr kan man inte svara på frågan varför vissa klarar sin uppgift bättre än andra. Jämförelsen är till för att ge kommunpolitikerna ett bättre beslutsunderlag.
Ja, man får hoppas att politikerna specialstuderar resultatet. Även om det kan vara nog så svårgenomtränglig materia. Också för invånarna i landets olika kommuner. För förutsättningarna för landets gymnasieskolor har ändrats en hel del under de senaste 10-15 åren.
Först var det trenden mot att även de mindre kommunerna skulle ha egna gymnasieskolor. Här i Nordvästskåne startades gymnasieskolor i till exempel Höganäs, Örkelljunga och Båstad. Tidigare hade eleverna från dessa kommuner fått åka till Helsingborg, Ängelholm eller Klippan för att gå i skolan.
Sedan kom en snabb etablering av fristående gymnasieskolor. Tillsammans med det fria skolvalet blev det återigen vanligt att korsa kommungränser för att ta sig till sin gymnasieskola.
I dag går var femte gymnasieelev i en fristående gymnasieskola. Lika många går i en skola i en annan kommun än hemkommunen. Förutsättningarna för gymnasieskolorna har ritats om rejält. Mer kommer att hända när gymnasieskolan görs om 2011.
Ramarna för skolan är viktiga. Förhoppningsvis kommer beslutet om den nya gymnasieskolan att präglas av mer långsiktighet än tidigare förändringar. För ett av skolans stora problem har varit den ryckighet som elever, lärare och rektorer har fått leva med under ganska lång tid nu. Utveckling av pedagogik och innehåll har tyvärr fått en mer undanskymd roll i debatten.
I och med det fria skolvalet och den stora etableringen av fristående gymnasier kan man också med fog ifrågasätta det riktiga i att det är kommunerna som är huvudmän för landets skolor. Folkpartiet har fört fram ett förslag om att förstatliga skolan. Det borde tas på allvar och börja diskuteras. Kanhända vore ett första steg att förstatliga gymnasieskolan.
För det är anmärkningsvärt att det finns så stora skillnader mellan landets skolor. Målet måste vara att elever oavsett hemort ska ges möjlighet till en likvärdig skola.
Det ställer stora krav på samhällets förmåga att kontrollera kvaliteten och resultaten. Inte minst nu när konkurrensen mellan gymnasieskolorna kommer att öka i takt med att elevunderlaget minskar.
