En bedrövlig inställning
Majoriteten i Region Skåne har misslyckats med att spara bort underskotten i
vården, skriver Uno Aldegren (S).
DEBATT. Regionstyrelsens moderate ordförande Jerker Swanstein (HD 4 november) dryftar sina egna tolkningar av min inställning till skånsk och svensk hälso- och sjukvård. Låt mig därför snabbt repetera dessa i korthet.
1. I såväl internationella som nationella jämförelser är skånsk hälso- och sjukvård högkvalitativ och kostnadseffektiv. Det finns således inga tydliga erfarenheter som säger att de kraftiga nedskärningar som majoriteten nu vill genomföra i Skåne är vare sig möjliga eller önskvärda.
2. Den demografiska och den medicinsktekniska utvecklingen gör att så gott som alla bedömare säger att vårdens resurser måste öka framöver.
3. Det finns gott om förbättrings- och effektiviseringspotential inom vården. Den kommer vi att behöva förverkliga om vi ska ha råd med de ökade behoven enligt ovan. Min, men långt ifrån bara min, bedömning är att det behövs både ett tillskott av resurser och ett aktivt utvecklingsarbete för att klara vårdens utmaningar.
Det är riktigt som Jerker Swanstein skriver att ingen vet exakt hur mycket pengar vården behöver. Men det är han själv som hävdar att skattesatsen är och ska vara oföränderlig, åtminstone uppåt. Trots den erkända okunskapen om vårdens verkliga behov. Det är naturligtvis en bedrövlig inställning.
Att vården i Skåne är underfinansierad är en bedömning från min sida, det är sant. Men den är knappast ogrundad. I tre år har majoriteten försökt spara bort ett underskott på 600-700 miljoner i den skånska vården. I lika många år har man helt misslyckats med detta. Vad är egentligen Jerker Swansteins slutsats av det?
Jag är helt övertygad om att de pågående besparingarna är skadliga för verksamheten och för utvecklingen av vården. För att få slut på nedskärningarna föreslår vi en skattehöjning på 60 öre. Det är en nödvändig, men inte tillräcklig, åtgärd för att utveckla vården.
Det är förresten intressant att majoriteten har så hög svansföring när det gäller förmågan att utveckla och effektivisera vården. Låt mig sammanfatta majoritetens eget recept för utvecklingsarbete.
1. Ta in konsulter som föreslår centralisering av olika verksamheter.
2. Genomför dessa centraliseringar.
3. Skryt om det framgångsrika utvecklingsarbetet innan det gett något resultat.
När det gäller det faktiska utvecklingsarbetet, det som sker nära patienterna och som förenklar patienternas väg genom vården så lämnar den nuvarande regionmajoriteten fullständig walk-over. Man till och med aktivt motarbetar sådant utvecklingsarbete genom att med sina centraliseringar och privatiseringar bryta upp fungerande flöden och processer.
Avslutningsvis. Det finns ingenting som får så katastrofala fördelningspolitiska effekter som en dåligt fungerande välfärd. Att rädda låginkomsttagarnas ekonomi genom att skära ner i välfärden är verkligen som att skjuta sig i foten för att bli av med huvudvärken. Att inte se till att välfärden är ordentligt finansierad är ett betydligt hårdare slag mot den ensamstående mamman och låginkomsttagaren än någonsin 60 öre på skatten.
Uno Aldegren (S)
Regionråd i opposition, Region Skåne
