Ägaren har ansvaret
Dags att börja diskutera en försäljning delar av Vattenfall.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. De senaste dagarnas turbulens kring Vattenfall har fokuserat mycket på vd:n Lars G Josefssons roll. Nu söker regeringen en ersättare för honom. Men det största problemet är inte den verkställande direktören. Det största problemet är huruvida den svenska staten ska äga kolkraftverk och kärnkraftverk utomlands samtidigt som man har en regering, eller åtminstone en näringsminister, som säger att det är förnyelsebar energi som det ska satsas på.
Situationen är lika ohållbar som när staten ägde Vin & Sprit och gjorde stora förtjänster på försäljning av vodka samtidigt som man gjorde allt för att behålla den restriktiva alkoholpolitiken på hemmaplan. Det blir föga trovärdigt. Till slut gick det hela inte ihop.
Mycket pekar på att det inte heller fungerar i fallet Vattenfall. Så därför räcker det inte att byta ut en vd. Det måste till helt andra förändringar.
Ansvaret för den situation – en mycket allvarlig förtroendekris och därtill märkliga avtal – som företaget nu befinner sig är ytterst också ägarens och styrelsens. De svenska regeringar som varit med om Vattenfalls resa ut i världen har inte varit tillräckligt tydliga vad gäller företagets uppdrag. Kanhända har de bländats av de ekonomiska framgångarna. Nu uttrycker Maud Olofsson besvikelse över företagets inriktning, och utlovar nya ägardirektiv. Frågan är bara varför de dröjt så länge. Är det för att alliansregeringen inte har en samsyn i energifrågan?
Styrelsens ansvar är också tungt, och därför ger det inget gott intryck när till exempel den fackliga representanten för Seco väljer att hoppa av. Det är en slags flyktmentalitet som inte bådar gott. Nu får man väl stanna kvar och vara med och lösa problemen.
För att reda upp den situation som Vattenfall nu befinner sig räcker förmodligen inte enbart nya ägardirektiv. Risken för nya förtroendekriser är uppenbar. Därför är det dags att på allvar börja diskutera en försäljning av åtminstone delar av företaget. Ägandet i Sverige kan det finnas all anledning att slå vakt om.
När Maud Olofsson riktar all sin besvikelse mot Lars G Josefsson gör hon det allt för lätt för sig. Och undviker den viktigaste frågan nämligen ägarskapets natur och ansvar. Det är hög tid att politikerna vågar ta tag i den.
