Vilken kommun blir sist?
Kanske var den hätska debatten om flyktingmottagande precis vad som behövdes för att en förändring ska ske, skriver Tobias Billström (M) och Margareta Pålsson (M).
Bildmaterial
Vellinge ska nu utreda frågan om sin del i flyktingmottagandet. Debatten utbröt när Malmö kommun hyrde ett transitboende i kommunen.
DEBATT. När en ung människa kommer ensam till Sverige, är det naturligt för oss att känna empati och att vilja ge skydd. Många tänker på hur det vore om ens eget barn skulle hamna i en liknande situation. Därför är det självklart att Sverige ska ta hand om minderåriga i nöd.
Sverige har lång tradition av solidaritet med människor som drabbats av krig, svält och förföljelse – något vi kan vara stolta över. Det finns en minst lika långa tradition av att värna barns säkerhet och rättigheter. De traditionerna är lika djupt förankrade som allemansrätten och demokratin. Debatten om mottagande av ensamkommande, asylsökande barn och ungdomar, visar att dessa humanistiska traditioner är levande i vårt land.
De flesta minderåriga som kommer till Sverige är pojkar i övre tonåren från Afghanistan och Somalia. Men fler och fler är i åldern13-15 år och hela 22 procent är numera flickor. De unga kommer till de flesta länderna i Europa och allt fler även till våra grannländer Norge och Finland. Huvudinriktningen är att de ska återvända till hemlandet när så är möjligt.
Tyvärr visar inte alla Sveriges kommuner samma solidaritet med denna grupp asylsökande som många av oss önskar. Bara en tredjedel av kommunerna har tecknat avtal med Migrationsverket, trots att staten står för försörjning och kostnader ända fram tills de asylsökande fyller 21 år.
I somras kunde det hundratal kommuner, som hitintills tecknat avtal med Migrationsverket, erbjuda cirka 1200 platser. Tyvärr är det alldeles för få. Antalet minderåriga som kommer ensamma har sexdubblats sedan 2004 och den snabba ökningen har gjort problemet akut.
Det går inte säga att endast röda eller blå kommuner avstått från att ta emot dem – nej tvärt om. I den gruppen finns exempel på kommuner med socialdemokratisk, moderat och vänsterpartistisk ledning.
Den senaste tidens diskussion om mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar har varit bra. För den har satt fokus på problemet att flertalet kommuner fortfarande inte gör något för att hjälpa till. Kanske var den hätska debatten precis vad som behövdes för att en förändring ska ske. Flera kommuner har nämligen sedan frågan blev aktuell i media hört av sig till Migrationsverket. Det är mycket positivt. Förhoppningen är att alla Sveriges kommuner tecknar avtal. Ingen kommun vill väl framstå som den minst solidariska?
Det går inte att prata om solidaritet med de svaga och samtidigt inte ha plats för ensamkommande barn. För verklig solidaritet stannar varken i tanken eller på tungan och den kan inte mätas i spaltmeter eller i decibel. Endast handling är gott nog.
Vilken kommun blir sist med att visa handling?
Tobias Billström (M), Migrationsminister
Margareta Pålsson (M), riksdagsledamot Åstorp
