En verklig tragedi
Bildmaterial
Något för Lars Norén att bita i?
INBLICK. Om Saabs nedgång och fall hade varit en teaterpjäs, hade den rubricerats som en tragedi kantad av farsartade och cyniska inslag. Innan ridån går upp, konstaterar en berättare i Brechts anda:
— Detta är historien om en värdeladdad symbols långsamma urholkning, om förhoppningar, löften, smutskastning och mänskliga tillkortakommanden.
Spelet kan börja: En trumpetfanfar och ridån går upp. En skinande vit räddande riddare vid namn Koenigsegg stormar in på scenen, ur tomma intet. Affärsplaner lanseras, visioner lyser upp det kompakta mörkret.
Långväga gäster anmäler sin ankomst, Europeiska investeringsbankens härold förkunnar stöd. Hemliga finansiärer lurar avvaktande i vassen. Optimismen spirar i Trollhättan, illustreras med folkets jubel som överröstar regeringens gnagande tvivel. Oppositionens talkör manar "stöd, stöd, stöd" och får sympatier. Regeringen intar rollen som negativ och snål tvivlare.
En skräll!
Publiken som sövts ner av fagra ord och löften, vaggats till ro med illa underbyggda visioner, vaknar till med ett skri. Affären som aldrig blev av har spruckit! Ve och fasa.
Biltillverkaren, "världens bästa", enligt Socialdemokraternas näringspolitiske talesman, har visserligen gått med förluster år efter år. Ändock samlar sig oppositionen till anklagelseakt. Lovar högstämt "aktivt agerande", men aktar sig noga för konkretisering i form av miljardnota till ett företag på fallrepet. De anställda blottställs. Regeringen har rätt, men agerar klumpigt känslomässigt. Oppositionen spelar ut Svarte Petter, Syndabocken, som landar omilt i pratglada näringsministerns knä.
Regeringens misstag: Saknar empatisk förmåga. Och åttatusen jobb riskerar att gå förlorade. Ridån går ner. Det som återstår är förstås knappast tystnad utan stormiga inrikespolitiska bataljer om vem varit mest taktisk, regering eller opposition.
Tragedin, däremot, är uppenbar.
