Öppenhet för syns skull
Bättre med utfrågningar än annonsering.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. När de borgerliga partierna var i opposition kritiserade de Socialdemokraterna för deras utnämningspolitik. Det antyddes att partiboken var en förutsättning för bli landshövding eller generaldirektör. Tjänster man fick för lång och trogen tjänst inom partiet, snarare än på verkliga meriter, sades det.
Inför valet 2006 lovade alliansen förändringar. Toppjobben inom den statliga förvaltningen skulle utannonseras. Anställningsprocessen skulle i princip bli densamma som ute på den vanliga arbetsmarknaden.
Men så blev det inte. Riksdagens utredningstjänst har granskat 93 utnämningar. Bara 10 av dem har tillsatts efter annonsering. 53 har fått jobbet utan att ha sökt det. 38 av jobben har tillsatts i helt slutna processer.
Nu gör Socialdemokraterna genom sin gruppledare i riksdagen Sven-Erik Österberg ett stort nummer av detta svikna vallöfte, och kallar regeringens agerande för hyckleri. Jovisst, siffrorna talar sitt tydliga språk. Det är ett misslyckande. Men när Socialdemokraterna själva, för nu idkar man också självkritik, försöker sig på ett förslag till vad de kallar en modern utnämningspolitik visar det bara på hur komplext detta är. De ser till exempel, precis som regeringen, också ett behov av sekretess när jobb av den här typen ska sökas via annonser.
Alliansen var förvisso naiv när de trodde att generaldirektörer och andra myndighetschefer i den statliga förvaltningen kunde tillsättas som vilket annat jobb på arbetsmarknaden. En annonsering ger sken av att alla som söker har en chans, men så är det självfallet inte. Regeringen väljer till sist ändå den person de vill ha, oavsett om denne sökt via en annons eller blivit headhuntad. Tjänstemän på höga poster i den statliga förvaltningen är nyckelpersoner när regeringspolitiken ska omsättas i verkligheten.
Men den slutenhet som präglade tidigare socialdemokratiska regeringars utnämningar och som nu också blivit fallet för alliansregeringen är inte bra. Det är viktigt att rekryteringsbasen till de här jobben breddas. En öppenhet i processen är önskvärd. Men annonsering är inte den rätta vägen.
När de gäller att hitta dugliga personer utanför den inre kretsen handlar det om att ha en bred kontaktyta ute i samhället, att ha ställt upp tydliga krav för jobbet och att verkligen se till meriter. Det är precis som i bolagsstyrelserna där man bara tycks klara av att rekrytera ur en verkligt liten och manlig krets. Resultatet blir nedslående, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv.
Vad gäller öppenheten skulle den kunna garanteras genom att det sker en offentlig utfrågning av kandidaten i ett lämpligt riksdagsutskott. Först efter att ha klarat en sådan grillning kan personen i fråga få jobbet.
