Ultra-ortodoxt maktspråk
Bildmaterial
En ultraortodox man förs bort av israelisk polis i samband med demonstrationen mot det multinationella företaget Intel.
UTBLICK. Förra helgen samlades några hundra ultra-ortodoxa judar för att protestera utanför processortillverkaren Intels Jerusalemfabrik; helgen dessförinnan deltog 1 500 i de då inte helt fredliga protesterna. Vad är det demonstranterna vänder sig emot? Just helgverksamheten – Intel gör nämligen inget sabbatsuppehåll.
Att en till synes perifer religiös grupp kan ge sig i kast med ett gigantiskt multinationellt företag och dessutom avgå med ett slags seger – företaget ska nu på lördagar bemannas uteslutande av ickejudar – kan tyckas besynnerligt, men återspeglar de lokala styrkeförhållandena: av Jerusalems 800 000 invånare är 200 000 ultra-ortodoxa eller, som de också kallas, haredim.
Sabbatsvila är bara ett av många områden där de ultra-ortodoxa visar anmärkningsvärd initiativförmåga. Ett annat område är bussarna – det offentliga trafikföretaget Egged har anpassat sig till de ultra-ortodoxas önskemål och kör könssegrerat på vissa linjer. Män sitter fram i bussen, kvinnor där bak. "Kvinnor som vägrar att sitta där bak i sådana bussar riskerar att trakasseras och bli fysiskt attackerade av de manliga passagerarna", noterar amerikanska utrikesdepartementets avdelning för demokrati, mänskliga rättigheter och arbete i en ny rapport om religionsfriheten i Israel och de ockuperade territorierna.
Utöver att verka för och ibland själva upprätthålla åtföljandet av religiösa bud utgör de ultra-ortodoxa också ett alltmer påtagligt problem för staten Israel, eller rentav två.
Det första är att de är undantagna från värnplikt. När det rörde sig om några hundra eller tusen som föll bort varje år var det inget problem – men enligt den israeliska arméns beräkningar kommer om tio år var fjärde värnpliktig att avstå från tjänstgöring på religiösa grunder (idag är motsvarande siffra 11 procent, 2000 var den 7,3 procent).
Det andra är ekonomin. Den ultra-ortodoxa livsstilen – med livslånga studier och stora familjer som utmärkande drag – är kraftigt beroende av subventioner. En minoritet, 20 procent enligt det israeliska industri- och handelsministeriet – av männen förvärvsarbetar. (Bland kvinnorna är emellertid andelen som förvärvsarbetar större än i andra samhällsgrupper.) De ultra-ortodoxas livsstil innebär alltså en ordentlig ansträngning för de offentliga finanserna – och ansträngningen blir inte mindre av den snabba tillväxten. En debattör, Shahar Ilan, varnade i veckan för att det kan förvandla Israel till ett u-land med en förtvinad ekonomi.
Det finns också ett potentiell tredje problem, och det är ideologiskt. De ultra-ortodoxa är i allmänhet inte sionistiskt sinnade – det vill säga, de skriver inte under på själva tanken bakom den stat de lever i. Jerusalem har på så vis, som USA-ambassadören Michael Oren har påpekat, inte längre en sionistisk majoritet – utöver de 200 000 haredim har staden 272 000 palestinska invånare.
Hur det hela ska sluta är naturligtvis en öppen fråga. Ilan varnar för en delning av staten eller rentav för inbördeskrig: Det har hänt på andra ställen. Det kan hända här.
Men redan nu kan man säga att de ultra-ortodoxas ställning i Israel är ett exempel på att det sällan blir som man hade tänkt sig. Det som var en påminnelse om ursprunget kan förvandlas till framtid; det som en gång var uträknat kan visa sig vara där den riktiga initiativkraften finns.
Daniel Braw
Jeruslalem
dbraw@yahoo.se
