Kraftsamling i alla miljöer
Måtte det bli i ett ”Wonderful, wonderful Copenhagen”.
Bildmaterial
Låt klimatmötet i Köpenhamn bli en lugn manifestation av både eftertanke och framåtanda.
HUVUDLEDARE. Göteborgskravallerna ägde rum i juni 2001, i samband med EU-toppmötet i Göteborg och besöket av George W. Bush. De var de mest omfattande i Sverige på flera decennier. Fredliga demonstrationer och aktioner hamnade helt i skuggan av rena gatustrider mellan demonstranter och polis.
Det är naturligtvis ett mardrömsscenario även när det gäller Köpenhamn dit människor från jordens alla hörn är på väg för att bevaka och delta i klimatmötet. Flertalet demonstrationer aviseras som enbart opinionsbildande och ett uttryck för otålighet med världsledande politikers oförmåga att fatta nödvändiga beslut. Men det finns ytterlighetsgrupper som än en gång vill störa den övergripande agendan.
Enligt uppgift kommer polisens insatser styras via utbyggd, tekniskt sofistikerad kommandocentral där övervakningskameror har en given central roll. Planeringen har pågått i två år och enligt danska medier kommer över hälften av Danmarks poliser kallas in i tjänst. Bara övertidsbonusen beräknas kosta ett tresiffrigt miljonbelopp. Pengar som självfallet hade kunnat användas till reducering av växthuseffekten, om man så vill.
Även den danska huvudstadens invånare är oroliga för hur livet ska gestalta sig i avspärrningarnas och polisövervakningens tecken. Att COP15 Copenhagen, FN:s klimatkonferens, inte ska dränkas i kravaller är inte bara den danske justitieministerns förhoppning. Toppmötet utgör också centrum för hundratals olika evenemang med olika angelägenhetsgrad. Här ges till exempel möjlighet att själv få kontakt med människor som redan drabbats hårt av klimatförändringar.
Men vad göra för att motverka den ”klimattrötthet” som kan infinna sig efter att ständigt vara utsatt för ensidig pessimistisk medierapportering om tillståndet på vår planet? I P1:s veckomagasin ”Gomorron, världen!”, underströks klokt nog att just medierna bör försöka skildra miljöläget så mångfacetterat som möjligt. Engagemang väcks bäst genom att den enskilde får klart för sig att det går att åstadkomma förändring till det bättre. Det gäller både i det lilla och i det stora formatet. Det finns ett egenintresse i att till exempel vårda sjöar och vattendrag, om man är hängiven fritidsfiskare. ”All business is local”, säger entreprenören. Även miljöinsatser börjar med att man städar framför den egna farstun först.
Vi lever under två oförenliga normsystem, noterar idéhistorikern och professorn i miljöhistoria vid KTH, Sverker Sörlin i en tänkvärd essä i DN:
– Enligt ett normsystem är det rätt, rentav gott, att arbeta flitigt, tjäna mycket pengar, få status och konsumera, trots att alla vet att en ökad produktion, som detta leder till, obönhörligen medför större belastning på klimat och miljö. Enligt ett annat normsystem är det rätt att vara klimatneutral. Hur kan man samtidigt leva efter båda normsystemen? Svaret är att det är nästan omöjligt.
Sörlins slutsats är att världens regeringar bör göra en historisk överenskommelse om att det miljö- och klimatriktiga normsystemet överordnas det som utvecklats under kapitalism och socialism i industriellt styrda samhällssystem.
Slutligen: Även klimatmötet i Köpenhamn ger en enastående chans till fördjupning och nya intryck och allsidiga reflektioner.
Ta den!
