Vi sitter alla i samma båt
I Köpenhamn behöver EU och FN sjösätta en Marshallplan för klimat och utveckling som också skapar nya jobb, skriver företrädare för Naturskyddsföreningen.
Bildmaterial
Fredrik Reinfeldt och andra ledare i stora och små länder möter stora utmaningar i Köpenhamn om en vecka.
DEBATT. Klimatförhandlingarna i Köpenhamn börjar den 7 december. Många politiker verkar tro att det är billigast att skjuta upp klimatomställningen inom EU och andra i-länder. Detta trots att ledande ekonomer som Nicolas Stern tydligt slagit fast att det är dyrast att vänta. Tyvärr har Reinfeldt och EU förstärkt denna bild även om USA är den största bromsklossen för att få ett ambitiöst avtal till stånd.
Det intressanta är att fler och fler företag håller med Naturskyddsföreningen om att det inte finns någon tid att förlora och färska studier visar att det till och med är lönsamt för industriländerna att minska med ca 25 procent till 2020 – så frågan är varför det ändå tycks vara så svårt att få till ett kraftfullt avtal där alla till syvende och sist är vinnare.
För att öka opinionstrycket inför Köpenhamn har Naturskyddsföreningen valt att samla in över 200 företag i en klimatstafett som under det sista halvåret dragit runt i Sverige. Vi har tillsammans med dem redan fixat ett frivilligt avtal.
Här i Skåne län har till exempel Christer Arvidson på Delvator AB och Thomas Keifer på Kjell & Company AB skrivit under. Bland övriga företag som skrivit under finns SKF, Willys AB, IKEA, Swedbank, KPA, NCC, Indiska, Scandic, HSB, Veckans Affärer, Stockholm Business Region.
När stafettpinnen nu lämnas över till statsminister Fredrik Reinfeldt ber de som deltar i Klimatstafetten om ett Köpenhamnsavtal där i-länderna tillsammans minskar sina utsläpp av växthusgaser med minst 40 procent till år 2020 från 1990 års nivå. De vill också att i-länderna kraftfullt ökar sitt stöd, utöver biståndet, till klimatinsatser i utvecklingsländerna.
Under Klimatstafettens resa genom Sverige har många vd:ar vittnat om att ett starkt klimatavtal och deras eget klimatarbete är bra ur ett ekonomiskt perspektiv.
Klimatstafetten har uppmärksammats på många håll i världen. I Bryssel har initiativet hyllats av EU-kommissionärerna Stavros Dimas och Margot Wallström. I förhandlingarna skulle det behövas mer av företagens framtidstro. Vi behöver ett ambitiöst och legalt bindande avtal i Köpenhamn som möter Klimatstafettens och klimatforskarnas rekommendationer. EU:s utsläppsmål till år 2020 riskerar att endast till hälften genomföras inom EU. Resten kan göras i u-länder.
Att u-länderna lyckas komma ur fattigdom på ett klimatsmart sätt ligger i vårt eget intresse. Vi sitter alla i samma båt – vår planet som är det enda ställe vi kan bo på. I Köpenhamn behöver EU och FN sjösätta en Marshallplan för klimat och utveckling som också skapar nya jobb. Enligt FN behövs det 500 miljarder dollar per år.
Ett kraftfullt klimatavtal är bra för ekonomin. Så varför denna tveksamhet?
