En förslagsmaskin i sken
Bildmaterial
Dags att ta det lugnare med skolan, Jan Björklund och Folkpartiet.
INBLICK. Folkpartiet har profilerat sig starkt i skolfrågorna. Utbildningsminister Jan Björklund var på bettet från dag 1. Och det var ett tacksamt område att greppa. Framför allt mot bakgrund av att så många elever gått ut grundskolan med ofullständiga betyg. Eller hoppat av gymnasieskolan i förtid, och alls inte uppnått den högskolebehörighet som alla politiker vurmar för.
Därför är det bra att fler kontrollstationer införs. Det är helt nödvändigt att tidigt få veta om alla hänger med och lär sig läsa, skriva och räkna enligt de mål som är uppställda. Det är också riktigt att gymnasieskolan får olika ingångar beroende på om eleverna tänker studera vidare eller vill ha ett jobb när de tar studenten. Under förutsättning att man har en chans att ångra sig senare i livet och göra de kompletteringar som behövs för att välja nytt karriärspår.
Det var också hög tid att ta itu med lärarutbildningen. Det faktum att det inte längre är attraktivt för ungdomar att bli lärare är i allra högsta grad illavarslande. Att höja statusen på läraryrket, genom bland annat en legitimering, är därför också ett rätt steg att ta.
Jan Björklund och Folkpartiet har heller inte fått så särskilt mycket motstånd när förslagen lagts. Oppositionen har försökt kritisera, men det handlar mest om detaljer. I stort tycks man ge klartecken för förändringarna.
Men när det är sagt så finns det en hel del varningstecken i Folkpartiets förändringsiver. Ja, man skulle kunna säga att förslagsmaskinen råkat i sken. Det senaste i raden av alla förslag är att alla försteklassare ska börja läsa engelska. Idén har också utlöst en debatt där bland annat Horace Engdahl och Peter Englund i Svenska Akademien ställt sig kritiska. De hävdar att det är allra viktigast att de yngsta eleverna först och främst får en god grund i sitt eget modersmål för att därefter börja läsa främmande språk. Förespråkarna menar att man ska utnyttja de yngstas enorma förmåga att lära sig saker, och menar att det är orättvist att det i dag är upp till den enskilda kommuner att besluta om engelska kan börja läras ut redan i ettan.
Det finns säkert både för- och nackdelar med att införa engelska redan i första klass. Men bortsett från det känns det som om Folkpartiet nu försöker gapa över ett alltför stort stycke. Det ena förslaget efter det andra närmast hetsas fram. Den tid för konsolidering som behövs och krävs för att omsätta de stora skolförändringar, se till att de landar väl och blir verklighet riskerar att aldrig infinna sig, om man hela tiden kommer med fler och fler förslag.
Jan Björklund och Folkpartiet bör därför lägga all kraft på att se till att de stora förändringarna genomförs på ett bra sätt. Nationella prov och betyg i all ära, men det kommer att krävas verkliga ansträngningar för att få med alla elever och skolor på tåget. Lärare, föräldrar och elever måste kännas sig trygga med det som nu sker. Det måste infinna sig en viss arbetsro mitt i alla förändringar. Och det kommer att ställas krav på en oerhörd flexibilitet och insikt om att elever lär på olika sätt för att lyckas.
Konsolidering först, engelska i ettan sen!
