Gemenskap i väntan på sprutan
Bildmaterial
Roger Daltrey i the Who håller fortfarande i gång, ett tidigt credo till trots.
INBLICK. Så när jag med hustrun står i den långa kön in till vaccinationsbåsen i ett av de allt fulare husen intill Knutpunkten i Helsingborg, kommer jag att tänka på The Who. Det slår mig att jag även är omgiven av ålderskamrater som i mitten av 1960-talet vaknade med ett ryck när popens frontfigurer från London slog till med aggressiva "My Generation". Det är en låt som fortfarande lockar fram en varm känsla av tillhörighet. Trots att jag nu skådar generationen från ett helt annat håll, den tilltagande ålderdomens och snara avtalspensioneringens.
Jag har alltid gillat de exkluderande raderna som hackades fram av sångaren Roger Daltrey, ursinnigt uppbackad av vevande gitarristen Pete Townshend. För att inte tala om den excentriske trummisen Keith Moon, årgång -46, som tog en rad ur "My generation" på blodigt allvar:
— I hope I die before I get old!
Credot att dö innan han blev gammal omsatte han i verklighet och avled knappt fyllda 30.
Vi hade (som alla generationer) vårt eget språk och attityd. Föräldrar och auktoriteter skulle hålla sig borta:
— Why don't you all f-fade away, and don't try to dig what we all s-s-say!
Och försök inte att begripa vad vi säger!
Och nu står jag där och upplever ett slags värde- och erfarenhetsgemenskap. Inte på en krog, inte på en teater, ej heller ett museum, men i en välordnad, disciplinerad kö. Stämningen är lätt upprymd, känslan av beredskapsövning vilar över det väloljade arrangemanget. En och annan kommentar mottas med ett leende av oss andra:
— Tjänare! Gick det bra, Nilsson?
— Jomen, man har ju varit med.
Och det har man ju. Upplevt Hongkonginfluensan, massvaccinerats mot polio eller köat för fluorsköljningar. Och som ung man forcerat mönstring och lumpen. Eller, likt hustrun, gjort en insats för Lottakåren eller ideella organisationer och föreningar. Jag tänker:
— Så snabbt ett liv kan svischa förbi.
Och sedan:
— Så många som redan saknas.
Jag vill gärna se den höga beredvilligheten att just denna dag i vecka 50, ta en spruta mot virusvarianten som ett utslag av solidaritet. Även den formad under det turbulenta 60-talet. Solidaritet mot de yngre och de ännu äldre, som riskerar att smittas om vi inte tar vårt ansvar.
Så vill jag helst se den, "My Generation".
