Tragisk figur i dyster tid
Bildmaterial
Ebbe Carlsson i riksdagens konstitutionsutskott 1989.
INBLICK. I veckan sände Svt (se dokumentären på Svt Play, klippet finns tillgängligt till och med den 5 februari) åter den rosade dokumentärfilmen ”Ebbe – the movie”, en lysande berättelse om de politiskt inavlade 70- och 80-talen.
En begåvad och manipulativ ung man, Ebbe Carlsson, snodde Sveriges främsta makthavare kring sitt finger. På köpet fick han något som liknade kontroll över andra höga politiker och myndighetschefer som inte vågade syna hans kort. Vem riskerade under dessa år kontakta Olof Palme, justitieministrarna Lennart Geijer och Anna-Greta Leijon, rikspolischefen, UD:s kabinettssekreterare och andra för att kontrollera att Ebbe Carlsson hade de mandat han sa sig ha?
Man kan se den här filmen med ett leende, som ett slags modern köpenickiad. I det wilhelminska Tyskland i början av förra seklet klädde en skomakare ut sig i officersuniform och lät beslagta staden Köpenicks ekonomiska tillgångar. Ebbe Carlsson avslöjade precis som skomakaren omedvetet ett korrupt system där beskäftiga underhuggare ständigt blickade mot toppen för att behaga och uppnå egna fördelar.
Leendet stelnar snart. På grund av vad som blottas om dåtidens svenska samhälle men också på grund av att Ebbe Carlsson var en tragisk figur. Hans omåttliga behov att hävda sig fällde honom till sist. I fallet drog han med sig justitieministrar och rikspolischefer. Den slutgiltiga bilden av honom retuscherades också av hans modiga sätt att möta sin död i aids.
Sverige var farligt ute med sin speciella blandning av partipolitisk inblandning i utnämningar och myndighetsutövning. Vi var också i största allmänhet naiva inför vår överhet som vi mestadels trodde om gott när de kallhamrat dolde och manipulerade till egen eller åtminstone partiintressets förmån. Ebbe Carlsson visste uppenbarligen allt om dessa mekanismer och hur de kunde påverkas. Bara genom att finnas i maktens närhet fick han makt genom andras undfallenhet.
Men hur står det till med allt detta i dag? Ja, det finns naturligtvis Ebbe Carlssöner i olika varianter som för egen vinnings skull vill haka på olika politiska triumfvagnar. Men mediebevakningen är tuffare och risken för avslöjanden större. Det politiska etablissemanget är mer medvetet om maktens flyktighet än Olof Palme och hans medarbetare var. Men visst finns inofficiella maktcentra inom makten eller i dess närhet. Politiska sakkunniga och pressekreterare (som även Ebbe Carlsson hann med att vara) kan få ett stort inflytande över sina statsråd. Detta har väl snarast förstärkts sedan 80-talet.
Ledande politiker och journalister blir i många fall lobbyister. I stället för Ebbe Carlssons enmansshow och tragiska final som Palmespanare har vi fått sofistikerade nätverk som vi egentligen inte vet något om. Diskretion är jobbets förutsättning. Hur framgångsrika Göran Persson och andra är i sina nya roller går knappast att klarlägga för utomstående.
