Svaga kort i kommissionen

KRÖNIKA. I veckan inleddes utfrågningen av de 26 kandidaterna till jobben som nya EU-kommissionärer. Cecilia Malmström blir sist att frågas ut i Strasbourg på tisdag kommande vecka. Grillning, eller regisserad föreställning? Förvisso har de föreslagna kommissionärerna haft ett genrep innan jul och redan fått svara på en del frågor skriftligen. Och visst ingår ett visst mått av "fjäskande" för EU-parlamentet, samtidigt som det gäller att balansera mellan politisk övertygelse, visioner och objektivitet. Men trots det är utfrågningarna betydelsefulla. Ingen sitter säkert förrän parlamentet har sagt sitt, det har vi sett förut.

Först ut att "grillas" var baronessan och socialdemokraten Catherine Ashton, tilltänkt som EU:s första utrikesminister. Det samlade intrycket är att hon klarade sig bra. Ashton visade prov på diplomatisk förmåga när hon lugnt svarade på frågor om allt från Irakkriget till sitt engagemang i den brittiska antikärnvapenrörelsen på 70-talet. Men de som väntade sig större programförklaringar för en ny europeisk utrikespolitik blev besvikna.

Något fick man dock veta, Afghanistan, Pakistan, Iran, Mellanöstern, Somalia och Jemen framhölls som några av topprioriteringarna och kontakterna med USA ska förstärkas. Ashton vision var också att EU i framtiden ska tala med en röst utåt, något som dock inte verkar helt enkelt med den nya konstellationen med EU-president, EU-utrikesminister och ett ordförandeland.

Hur den nya utrikesförvaltningen kommer att se ut kunde Ashton inte säga särskilt mycket om än, däremot var hon tydlig med att hon inte vill att EU ska ha ett gemensamt militärhögkvarter i Bryssel.

De svenska moderaterna i EU-parlamentet verkar inte särskilt imponerade av Ashton. "Den sammanlagda bilden är att hon var bättre än jag hade förväntat mig, men sämre än vad hon borde vara. Tillräckligt med god vilja, men för lite med bakgrundskunskap och glöd för dessa frågor", skriver Anna Ibrisagic på sin blogg. Gunnar Hökmark är inne på samma linje - "en utrikespolitik utan politik". Men även om Cathrine Ashton kanske inte är den europeiska högerns favoritkandidat och det på sina håll finns kritik över att hon saknar visioner och utrikespolitisk erfarenhet, sitter hon förmodligen säkert.

Mer osäkert är det om Rumiana Jeleva, Bulgariens kandidat som kommissionär för bland annat katastrofbistånd kommer att tillträda sin post. Jeleva som vid utnämningen var utrikesminister i Bulgarien och tidigare har suttit i Europaparlamentet i samma grupp som moderaterna, var omdiskuterad redan innan tisdagens utfrågning. Främst har ryktena handlat om hennes makes samröre med bulgarisk maffia. Tonen mot Jeleva har varit hätsk och i medier har hon kallats för "gangsterbrud".

Utfrågningen var kaotisk och nya anklagelser kom om att Jeleva haft affärer som gått stick i stäv med den bulgariska lagstiftningen. Ord står mot ord och anklagelserna ska utredas, men Jeleva gjorde inte heller i övrigt något starkt intryck och oddsen för henne är höga.

Det har spekulerats om att det skulle bli diskussioner om Tjeckiens kommissionärskandidat Stefan Füles kommunistiska bakgrund, men han lyckades snabbt komma ifrån ämnet och kunde istället uppehålla sig kring sina utvidgningsfrågor. Det är tydligt att Füle står för en utvidgningsvänlig politik. Förutom att sätta press på kandidatländerna att uppfylla kriterierna har Füle en viktig uppgift i att förankra utvidgningen bland EU:s invånare.

Än kvarstår en hel del utfrågningar och inget är klart förrän omröstningen den 26 januari. Förutom bulgariska Jeleva har även Algirdas Semeta, nominerad som kommissionär för bland annat skatter och bedrägeribekämpning, ansetts som ett svagt kort efter utfrågningen. Särskilt den socialdemokratiska gruppen i parlamentet uppges vara tveksam till honom.

Matilda Sommelius