Jägare frossar i vargjakten
Självrannsakan är viktig för att få ett jägareförbund med folks stöd, skriver Charlotte Swanstein, hundpsykolog.
DEBATT. Lite självkritik hade varit på sin plats, Torsten Mörner och Svenska Jägareförbundet (HD Debatt 14 januari). Ett stort antal av de vargar som fälldes under vargjaktens få timmar var skadeskjutna. Vissa vargar blev skjutna med flertalet skott innan man slutligen släckte deras liv. Att tillåta över 12 000 jägare att delta i Sveriges första vargjakt på över 50 år, där 27 vargar fördelades på några få län i landet, ger en klar bild av Jägareförbundets åsikt.
Att få rätten till ett nytt jaktbart vilt – inte ens det föranleder Jägareförbundet till försiktighet och aktsamhet om djuret. Ingen specialkompetens från skytten krävdes, inte heller någon kontroll över vilka djur som sköts eller hur de sköts. Bloggvärlden och Facebook var och är fyllda av osmakliga inlägg kring vargjakten från Torsten Mörners medlemmar, som frossar i nöjet att få skjuta varg och möjligheten att visa upp skadeskjutna djur, som troféer, före avlivning.
Att Torsten Mörner i sin artikel beskriver Jägareförbundet som den stora räddaren av naturen, tamboskapshållare och rädda lantbor är skrattretande, även om han vill få det att låta ädelt.
Mörner refererar till en Sifoundersökning.Jag undrar var den är gjord, för enkät efter enkät har gett precis motsatt resultat. Men som vi vet beror det på hur frågan är ställd och till vem.
Under jakten har man endast skjutit friska djur och dessutom så kallade alfadjur. Det ger ytterligare en bild av att denna vargjakt inte på något vis främjar förståelse för att viss vargjakt kanske kan vara befogad. Och jag vidhåller med stark reservation kanske. Tamboskap kan undgå rovdjursangrepp genom stängsling, användande av herdehund och krav på att djurhållaren har omsorg om sina djur. Rädda lantbor kan slippa rädslan genom korrekt information – varg angriper inte människor. Jakthundar behöver inte falla rov för vargen om man utbildar jägaren och hans hund.
Torsten Mörner beskriver inte någonstans behovet av ökad kunskap och öppenhet. I stället antyder han att folk som gillar varg är vilseledda och okunniga. Det är beklämmande och hör inte hemma i en organisation med så många människor, där dessutom alla har vapen hemma. Självrannsakan är viktig för att få ett jägareförbund med folks stöd. Jag håller fullt och fast med Mörner: låt oss föra en saklig debatt kring varg.
Och sist men inte minst, hur hade det varit med uppdatering kring jakthundens liv och leverne? Kunskapen är inte sällan under all kritik.
Charlotte Swanstein
hundpsykolog, Helsingborg
