Reinfeldt på offensiven
Tuff partiledardebatt upptakt till frän valrörelse.
Bildmaterial
Mona Sahlin talar och Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Göran Hägglund och Jan Björklund lyssnar vid årets första partiledardebatt.
HUVUDLEDARE. Årets första partiledardebatt i riksdagen fick nerv av att vi nu är inne i valåret. Alliansen måste efter en höst och vinter där man främst inkasserat slag nu gå till motoffensiv.
Statsminister Fredrik Reinfeldt gick ut hårt när han menade att en regeringserfaren allians stod mot ett vänsterexperiment som byggde på fusköverenskommelser som kräver utredningar och först kan förverkligas efter flera år.
Mona Sahlin tog upp handsken. Varför behövs större klyftor för att bygga Sverige starkt, undrade hon. Alliansen har lånat till ofinansierade skattesänkningar.
Och så fortsatte det i olika tonarter i takt med att andra debattörer äntrade talarstolen. Miljöpartiets Peter Eriksson talade om att alliansen stod för ett politiskt hafsverk där förslagen inte tålde en konfrontation med verkligheten.
Statsministern bemötte såväl Peter Eriksson som vänsterledaren Lars Ohly med att de var politiker som levt hela sitt liv i opposition och inte förstår att det är svårt att reformera och samtidigt förutse alla konsekvenser omedelbart. Eriksson i sin tur menade att det var dags att vädra ut statsministerrummet i Rosenbad. Även Maud Olofsson och Mona Sahlin hamnade i het ordväxling.
Väljer Fredrik Reinfeldt och alliansen nu rätt taktik? Ja, de borgerliga väljarna och andra intressenter bakom alliansen välkomnar den sannolikt. Politikerna går en svår balansgång. Slår de till för hårt kan väljarna reagera negativt. På sin tid förlorade Olof Palme på att han behandlade Thorbjörn Fälldin överlägset och aggressivt.
Men väljarna är inte att beklaga om det politiska tonläget nu spetsas till. Båda blocken går till val med sina svagheter och löften om politiska lösningar där det historiskt sett inte gått att producera sådana. Tuffa angrepp kräver precisering och goda argument. Debatten om sjukförsäkringen är ett exempel på politisk luddighet där båda blocken tänker bort delar av verkligheten. Oppositionen riskerar att hamna där vi en gång var och alla tycks vara överens om att inte återfalla till. Regeringen vill ha ut fler på arbetsmarknaden, alla vill det. Men hur ser denna arbetsmarknad ut, vilket mottagande väntar sjuka och partiellt arbetsföra?
Som vanligt i debatterar av den här typen blir det fler frågor än svar. Som när Maud Olofsson förgäves frågade hur stora skattehöjningar oppositionen vill se. Eller när Mona Sahlin tyckte det skulle vara spännande att höra Jan Björklund och Maud Olofsson prata kärnkraftsutbyggnad.
Men Fredrik Reinfeldt visade åter vilken skicklig debattör han är med en blandning av resonerande och fräcka angrepp. Plötsligt går han ur sin lugna stil och hugger till.
Mona Sahlin å sin sida förlorar med sin rutin och snärt i motrepliken inte några debatter. Men hon har trots sitt opinionsövertag problem med att avvisa angrepp om oppositionens oenighet eller brist på besked. Den är ju redan i ett antal frågor öppet redovisad och flera exempel kommer.
