Varför smyga med detta?
Den reala köpkraften för en normalinkomsttagare har ökat med 4,5 procent per år, skriver Carl-Johan Carlborg (M).
DEBATT. Kring årsskiftet har nu bland andra banker analyserat hushållens ekonomiska utveckling under 2000-talets första decennium. Det som främst framträder är den mycket starka reala förbättring löntagarna fått, i genomsnitt över två procent per år.
Studerar man utvecklingen närmare, finner man att denna förbättring framför allt inträffat sedan alliansregeringen tillträdde för tre år sedan. Tack vare gynnsam löneutveckling, betydande skattelättnader (jobbskatteavdraget) och låg inflation, har den reala köpkraften för en normalinkomsttagare ökat med 4,5 procent per år. Detta motsvarar en standardförbättring på hela cirka 25 000 kronor om året.
Mot denna bakgrund kan två förhållanden framstå som något egendomliga:
Det ena är att, enligt en riksrevisionsstudie, kunskapen och medvetenheten om främst jobbavdragens betydelse för denna utveckling bara finns hos högst hälften av berörda medborgare. Uppenbart har alliansen inte lyckats kommunicera denna viktiga och för arbetslinjens trovärdighet och samhällsekonomin avgörande fråga. Det borde ju inte finnas någon anledning att smyga med detta!
Det andra är de inledande utspelen inför avtalsrörelsen. Från fackligt håll förefaller frågan om hur mycket lönenivån ska höjas i procent vara det enda som gäller. De senaste årens gynnsamma utveckling för löntagarna tycks man välja att bortse ifrån, liksom att inför 2010 ytterligare höjt jobbavdrag och fortsatt låg inflation redan i utgångsläget ger löntagarna en real förbättring på omkring en procent!
Här borde sans och måtta i avtalsrörelsen kunna erbjuda arbetsmarknadens parter en unik möjlighet att visa samhällsansvar genom att skapa en solid grund som långsiktigt stärker vårt lands ekonomi och konkurrensförmåga och därmed förutsättningarna att lyfta även andra hittills ekonomiskt mindre gynnade grupper i samhället!
Carl-Johan Carlborg (M), Helsingborg
