Symboler slår tillbaka
Avslöjande när väska tog över debatten.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. En dyrbar väska har återigen fått debattens vågor att gå höga. Den här gången är det Mona Sahlin som blivit fotograferad med en röd Louis Vuitton-väska vid sin sida. Väskan kostar 6 000 kronor.
På debattsajten Newsmill dundrar Göran Greider på Dala-Demokraten att Sahlins väska är ett hot mot socialdemokratin. Aftonbladets Lena Mellin tycker det är osmart av Sahlin. Samma tidnings ledarskribent Katrine Kielos stöttar Sahlin. Kielos frågar sig varför det alltid är kvinnors shopping som ifrågasätts, och aldrig mäns inköp av dyra kostymer eller jaktgevär. En högst berättigad fråga.
Bilden togs i samband med onsdagens partiledardebatt i riksdagen. Plötsligt känns frågorna om sjukförsäkringen och arbetslösheten långt borta. Nu är det symbolerna som tagit plats på scenen. Och de är minst sagt laddade.
Man kan kalla detta för en pseudodebatt. Det borde vara de stora sakfrågorna som engagerar människor. Men när en dyr väska hamnar i fokus rör den vid något fundamentalt. Det handlar om trovärdighet. Det handlar om att säga en sak, men agera annorlunda. För socialdemokrater, liksom fackföreningsföreträdare, blir lyxkonsumtion extra känsligt. De talar för den lilla människan som lever på ett helt annan, och mycket mindre ekonomisk fot, än de välavlönade toppolitikerna.
Och politiker utnyttjar gärna själva symbolerna i debatten. I valrörelsen 2002 ifrågasatte Göran Persson den dåvarande moderatledaren Bo Lundgrens verklighetsförankring genom följande uttalande: " Hur kan du som köpt en villa för sex miljoner veta hur vanligt folk har det?"
Göran Persson föll på eget grepp när han senare köpte ett jordbruk i Sörmland och satte igång med sina byggplaner. Vad än Göran Persson själv säger så kommer hans hus alltid att vara en herrgård i folkmun. Den stack i ögonen på många S-väljare.
Mona Sahlin har både rätt till och råd att köpa en väska för 6 000 kronor (även om hon i detta fallet inte köpt den själv). Men hon måste vara medveten om sina handingar.
Hennes trovärdighet riskerar att naggas i kanten. Hon talar ju ofta för den ensamstående mamman, den arbetslöse eller sjukskrivne, och deras svåra ekonomiska situation.
Trovärdigheten kan också byggas upp med hjälp av symboler. Antag att Mona Sahlin planerat att ha just den här väskan vid sin sida när bilden togs. Socialdemokraterna behöver göra en inbrytning bland de moderna storstadsborna, särskilt i Stockholm. Det kanske är bra att partiledaren visar att hon gillar snygga accessoarer och kan shoppa loss.
Om detta vet vi inget. Men vi vet att politikernas framtoning är viktig. De stajlas, fotograferas i lämpliga miljöer omgivna av lämpliga människor allt för att förstärka budskapet.
Ibland fungerar det. Ibland slår symbolerna tillbaka.
