Kritiker behandlas nedlåtande
Svenska Jägareförbundet är en lobbyorganisation med högst själviska mål, skriver Per-Eskil Persson, Svenska Rovdjursföreningen.
DEBATT. Ordföranden i Svenska Jägareförbundet, Torsten Mörner, har med olika debattinlägg (senast HD 22 januari) kring vargjakten försökt vilseleda läsarna på en rad punkter. För det första har han försökt påskina att jägarna ställer upp som ett slags beskyddare av landsortsbefolkningen gentemot de hemska vargar som hotar dem.
Mot dem står de oförstående och okunniga stadsinnevånarna som inte begriper något om vargar, och vars krav om en rimlig och livskraftig rovdjursstam är helt verklighetsfrämmande. Mörner och andra uppträder på ett tråkigt, nedlåtande sätt mot exempelvis Charlotte Swanstein, när hon framför synnerligen berättigad kritik mot hur hela den här vidriga affären har skötts av jägarna och politikerna.
Mörner leder i själva verket en lobbyorganisation med högst själviska mål. En stor andel av jägarna betraktar de vilda djuren i skogen som sin privata egendom, som de kan använda för sitt eget höga nöjes skull. Att det skulle handla om skydd av tamdjur eller om genetisk förbättring är bara nys. Vem tror på att man löser inavelsproblem genom att reducera antalet djur? Nej, det handlar bara om att vargen är en konkurrent om viltet, som man på det här sättet vill eliminera.
För det andra påstår Mörner att en majoritet av svenska folket vill ha en avskjutning av vargarna, och anför någon Sifo-undersökning som bevis. Som matematiker vet jag vilka stora fel en sådan statistisk undersökning kan ha. Till exempel är det en regel att som man frågar får man svar. Vem tror blint på Sifo-siffror efter att ha följt deras rapporteringar om partisympatier inför olika val? Mot detta står en undersökning inom forskningsprogrammet FjällMistra som 2009 tillfrågade över 15 000 personer i bland annat Dalarna och Värmland. Svaret blev att 71 procent tycker om/tycker mycket om att varg finns i Sverige, vilket är ungefär samma som opinionen för björn, järv och lo.
För det tredje vill Mörner påskina att vargjakten gick lugnt till. Man tar sig för pannan! Var och en som följde händelseförloppet i massmedia kunde ju konstatera att det vara allt annat än det! Istället fick vi bilden av okunniga, slarviga jägare, som med stor stress gick ut för att avliva sina hatade konkurrenter.
Jag tror att denna bild till största delen är sann, och jag menar att något sådant inte bör få inträffa i ett (som vi själva tror på) natur- och miljömedvetet Sverige.
Det finns många otäcka fördomar om vargar, som jägarna gärna vill rida på. Många som vill utrota dem tror helt enkelt på den om Rödluvan. Ett exempel är insändaren "En från den tysta majoriteten", som tror att man kan möta en hungrig vargflock eller en rasande björn som slickar i sig ens blod och därefter tuggar i sig benen, om man vågar sig ut i de skogar där rovdjuren finns. Det är ju helt otroligt att sådan okunnighet om hur djuren beter sig fortfarande grasserar i Sverige! Men det är uppenbart att Svenska Jägareförbundet utnyttjar fördomarna till sin egen förmån, och räknar människor med sådana åsikter som sin opinion.
Per-Eskil Persson
Klippan
forskare i matematik och lärande
medlem i Svenska Rovdjursföreningen
