Centerns härdsmälta
Politiker med egen plattform låter sig inte alltid styras.
Bildmaterial
En gång i tiden var de bästis och bundis. Nu utmanar Solveig Ternström centerledaren Maud Olofsson.
HUVUDLEDARE. I söndagskvällens partiledardebatt meddelade en stursk Maud Olofsson att hon ska "ta hand om" de centerpartister som kan komma att rösta emot regeringens energiproposition när den läggs fram i mars. Den som innebär att befintliga kärnkraftsreaktorer kan få ersättas med nya, men också en stor satsning på förnyelsebar energi. Maud Olofsson vill betona det sista. Hennes allianskollegor, främst i Folkpartiet och Kristdemokraterna, lägger tyngdpunkten på kärnkraften.
Fyra centerpartistiska riksdagsledamöter är direkta motståndare eller minst sagt tveksamma till kärnkraftsdelen. Solveig Ternström är den som frontar motståndet. Hon tänker rösta nej, hon vill inte "dagtinga med sitt samvete", för att citera förre centerledaren Thorbjörn Fälldin. Röstar alla fyra nej fälls förslaget.
Solveig Ternström är exempel på en riksdagsledamot som inte gått den långa politiska vägen. Hon har sin plattform i en helt annan värld, skådespelare som hon är. Hennes kändisskap välkomnades säkert av Centerpartiet när hon 2006 fick en plats i riksdagen. Men politikens kändisar kan vara svårstyrda för en partiledning.
Solveig Ternström har ingen politisk karriär att vårda. Hon har redan aviserat att hon inte ställer upp i valet i höst. Hon har inget att förlora för egen del genom att "svika" partilinjen.
Så frågan är om Maud Olofsson lyckas "ta hand om" centerpartisterna som inte gillar energiöverenskommelsen. Hon lyckades visserligen att få partiets FRA-motståndare på plats. Annie Johansson och Fredrick Federley röstade så småningom för. Partipiskan ven över dem och de rättade sig in i ledet.
Vi efterlyser ofta självständigare riksdagspolitiker. Det är en dålig utveckling om riksdagen utgörs av en samling nickedockor. Moderaten och riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson har kritiserat ordningen och liknat förhållandena vid ett spel för gallerierna. Nu lämnar hon riksdagen i och med valet.
Det verkar som om de som har avvikande meningar ger upp. Antingen lämnar de sitt uppdrag eller gör som de blir tillsagda av sina partiledningar.
Och nog kan riksdagsledamöter som obstruerar utmana. För Centerpartiets del handlar det just nu om ren överlevnad. Opinionssiffrorna är dystra. "Vådaskott inifrån", skriver Fredrick Federley på sin blogg om Ternström och de andras agerande.
Energiuppgörelsen visar på blockpolitikens konsekvenser. Maud Olofsson prioriterade i energifrågan alliansen framför partiet. Hon är beredd att kompromissa för att ta sig vidare. Men det tär på hennes ställning, speciellt nu när det inte går så bra för Centerpartiet. Det kan bli förödande för henne att inte ha partiet bakom sig.
Samtidigt är det oerhört uppfriskande för demokratin att det finns riksdagsledamöter som vågar gå sin egen väg.
