Stora ord om ledarskap
"Ledarskap är inte att utse personer som tycker precis som en själv."
Folkpartiledaren Jan Björklund passade på att sola sig ordentligt i glansen
efter utnämningen av den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson. Hon är numera
det – enda? – levande beviset på att uppstudsiga riksdagsledamöter inte
straffas. Åtminstone inte i Folkpartiet.
Bildmaterial
INBLICK. Nu påstås det i och för sig att Jan Björklund egentligen inte alls ville ha Birgitta Ohlsson på posten. För lite jobbigt har det nog varit för Folkpartiledaren när Ohlsson opponerat sig. Björklund ska enligt uppgifter i massmedia ha frågat Cecilia Wikström, som sitter i EU-parlamentet, men hon ska ha tackat nej.
Detta kommer naturligtvis Jan Björklund inte någonsin att bekräfta. Ministerutnämningar är överhuvudtaget en mycket sluten process. Det är statsministerns uppgift och han är tämligen suverän. Med alliansregeringen är nu fler partiledare inblandade.
I gårdagens DN skrev just ovan nämnda Cecilia Wikström att det vore önskvärt med offentliga utfrågningar av blivande ministrar. Precis så som sker när en kommission i EU ska tillsättas. Vi har nyligen kunnat följa grillningen av kandidaterna till kommissionärsposterna, bland annat Cecilia Malmström, som i flera timmar fick svara på frågor från parlamentsledamöterna.
Det är intressanta tankar Wikström för fram, väl värda att ta upp till diskussion. En förändring i riktning mot förfarandet i EU kräver förmodligen en grundlagsändring. Wikström menar att redan nu kan riksdagen bjuda blivande ministrar till en frågestund. Oavsett form så är en ökad öppenhet kring utnämningsfrågor alltid önskvärd.
Men åter till storheten i ledarskapet som Jan Björklund själv tog upp. Det är ord som förpliktigar. Han och också andra partiledarna är kanske ändå inte riktigt beredda på att ta konsekvenserna av det man sagt.
Men Jan Björklunds uttalande borde fungera som ett kvitto till riksdagsledamöter som vågar driva en egen linje, som nu senast Solveig Ternström. Centerpartisten som inte tänker stötta alliansens energiöverenskommelse.
Bortsett från sakfrågan så andas kritik från riksdagsledamöter mot sittande regering som något farligt och förödande, framför allt för den egna karriären. FRA-debatten gav samma eftersmak. Kritiska ledamöter pressades hårt vilket centerpartisten Fredrick Federley gav uttryck för när han höll ett mycket känslosamt tal i riksdagen.
I och med utnämningen av Birgitta Ohlsson vädras en del av den unkna luften ut. Det här borde ge riksdagsledamöterna lite råg i ryggen. Nu måste de ta Jan Björklund på orden och testa både honom och även de andra partiledarnas ledarskap. Det är säkert fler än Folkpartiledaren som vill vara stora i sitt sätt att leda. Åtminstone om de får säga det själva.
