Makten över röstknappen
Bildmaterial
Riksdagens ledamöter blir fjärrstyrda statister anser Anne-Marie Pålsson
INBLICK. Hur starkt viner partipiskan över de folkvalda? Alldeles för starkt anser riksdagsledamot Anne-Marie Pålsson (M) från Lund. Hon menar att det mesta är uppgjort i förväg i partihögkvarteren och att riksdagsledamöterna blir fjärrstyrda statister. De som går mot parilinjen och följer sin egen övertygelse får det hett om öronen. Anne-Marie Pålsson är själv besviken, hon ställer inte upp till omval. Hon har också bildat en tvärpolitiskt nätverk i riksdagen för att diskutera olika demokratifrågor. Och det är så klart alldeles utmärkt, det här är frågor som behöver diskuteras, ju mer desto bättre.
Motargumentet mot Anne-Marie Pålsson är att de flesta frågor redan är väl genomlysta och diskuterade innan de når fram till knapptryckandet. Och att det är på det förberedande stadiet som den enskilde riksdagsledamoten har sin chans. Förhoppningsvis ligger det något i detta, men visst händer det att riksdagsledamöter känner sig tvingade att rösta mot sin övertygelse, FRA-lagen är ett exempel. Och visst är det uppfriskande när någon tar strid hela vägen och står för sin övertygelse.
Samma sak gäller de kommunala församlingarna. Ett närliggande exempel är omröstningen om Ångfärjestationen i kommunfullmäktige i Helsingborg förra veckan. I debatten följdes partilinjerna till punkt och pricka. Men frågan är om alla verkligen var så övertygade som det verkade eller om en och annan svalde ner sina protester i all tysthet. Att det fanns opposition inom flera av partierna före beslutet är helt klart. Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU har förklarat att man är emot en flytt. Nu finns det ju inte så många folkvalda SSU:are i Helsingborg så det var kanske därför motståndet inte märktes.
Före debatten i fullmäktige uttryckte centerpartisten Dick Olsson tveksamhet om att flytta Färjestationen och förklarade i en intervju i Helsingborgs Dagblad att han inte bestämt sig men lutade åt att säga nej. Men lagom till fullmäktigedebatten hade han blivit övertygad om att partilinjen var den riktiga.
Ett starkare inslag av personval skulle vitalisera demokratin. De som klarar att kryssa sig in förbi sina partiers rangordning är alltför få, både till riksdag och fullmäktigeförsamlingar. Enligt grundlagsutredningens förslag kommer personvalsspärren till riksdagsvalet att sänkas till fem procent 2014 och då bli densamma som i kommunvalen. Man borde gå längre än så.
Partiernas medlemmar har fortfarande makten att bestämma vilka som ska stå på listan, men väljarna skulle få större makt att möblera om på den. Den som har en hjärtefråga kan söka en politiker med samma åsikt. Det skulle troligen öka intresset för personvalet.
Förhoppningsvis skulle riksdagsledamöter och fullmäktigeledamöter oftare våga trotsa partilinjen med vetskapen att de har ett personligt förtroende bakom sig. Och ansvaret inför väljarna bli tydligare.
