Strukturer som förtrycker
Vårdpersonal ska vårda och ge omsorg, inte städa.
Bildmaterial
Skurhink och mopp - men vem ska göra jobbet?
Skurhink och mopp - men vem ska göra jobbet?
HUVUDLEDARE. I helgen har denna tidning berättat om en verklighet ute i kommunerna där kvinnorna inom äldreomsorgen själva får städa och betala arbetskläder. På manliga arbetsplatser, som tekniska förvaltningar, slipper den ofta manliga personalen såväl städa som hålla sig med arbetskläder. Kvinnor i hemtjänsten kör om kring i små miljöbilar. Män i tekniska förvaltningar kör tungt, bensinslukande och fyrhjulsdrivet. Den som ska laga elledningar och vattenläckor måste ta sig fram. Men hur har det sett ut i hemtjänsten denna vinter när det i bland mer eller mindre har handlat om att undsätta gamla människor ute i hemmen?
De så kallade strukturerna bjuder beslutsfattare på vad de i bland uppfattar som rationella motiv men som vid närmare granskning är ohållbara. I stort sett ingen verksamhet i dagens Sverige saknar vackra måldokument, policyförklaringar och annat. De flesta av oss vill dessutom ses som upplysta och anständiga. Ändå blir besluten ofta i sina delar som de blir, i värsta fall en form av diskriminering.
Vårt samhälle genomkorsas av strukturer, medvetna och omedvetna värderingar och handlingsmönster som leder fram till att människor behandlas ojämlikt.
Regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein (M) säger att han inte är förvånad.
–Det här är en fråga som borde lyftas på absolut högsta nivå i kommunerna för att få bukt med de här tokigheterna.
Det är självfallet en lösning. Ett kommunalråd eller ett regionråd med makt och integritet som sitter med i den innersta ledningsgruppen och som ser och slår larm när andra inte ser eller blundar.
En intressant fråga som borde vara värt ett studium är den könsmässiga fördelningen bland de nämnder, tjänstemän eller politiker som fattat avgörande beslut. Det ligger nära till hands att beslutsfattare tänkt ungefär så här att kvinnor är bra på att städa hemma, då kan de också göra det på jobbet. Men den som städar mer vårdar mindre. Vad som antagligen tar mest stryk är den rena omsorgen, möjligheten att inom äldrevården umgås, prata med och sysselsätta vårdtagarna. Det är dessa mjuka värden som formligen skriker efter att uppvärderas i svensk äldrevård i dag. I stället tycker man alltså i vissa kommuner att personalen har tid över för att städa. Det är faktiskt en skandal i flera dimensioner. Inte så att städning är ett arbete att se över axeln. Tvärtom. Det är ett arbete i sig som inte kan hanteras med lätt administrativ (och i det här fallet även fördomsfull) hand.
Jerker Swanstein tycks acceptera det politiska ansvaret för att det är som det är. Även de fackliga organisationerna och deras representanter ute på arbetsplatserna borde vara starkt självkritiska. Hur långt har man lagt könsaspekter på kommunernas propåer om att föra över städuppgifter till vårdpersonal? Även om förhandlingar i bland förs under skuggan av besparingsbeting och annat finns alltid möjligheten att skapa opinion och slå larm. Dagens svenska medier är faktiskt lyhörda i de här frågorna.
