Ökad fattigdom måste bekämpas
Madeleine Lindström från Helsingborg är en av alla ensamstående föräldrar i
Sverige. Häromdagen berättade hon i Rapport om hur svårt det är att få
pengarna att räcka till. Hon är inte ensam.
Bildmaterial
ANDRALEDARE. Kyrkan och andra ideella organisationer blir sista utvägen för många.
Under 2000-talet har de flesta barnfamiljer i Sverige fått det bättre ekonomiskt, men det gäller inte alla. Skillnaderna har ökat och barn till ensamstående föräldrar tillhör förlorarna. Enligt en undersökning som riksdagens utredningstjänst har gjort och som åberopats av socialdemokratiska debattörer så lever var fjärde ensamstående mamma på mindre än 60 procent av medianinkomsten. De räknas som relativt fattiga och de blir fler.
Också borgerliga politiker erkänner problemet. När finansminister Anders Borg för några veckor sedan talade om det ekonomiska utrymmet för reformer så nämnde han just barnfamiljer med svag ekonomi som en grupp som bör prioriteras.
I år är det meningen att EU ska satsa extra mot fattigdom och social utslagning i medlemsstaterna. Temaåret ska genom olika kampanjer och projekt sätta fokus på de fattigas villkor. Enligt Lissabonstrategin för tillväxt ska EU vidta åtgärder för att försöka utrota fattigdom. Det är naturligtvis inte gjort på ett år, men 2010 ska vara startåret. I den ekonomiska krisens spår är det också extra aktuellt. I går och i dag hålls den svenska öppningskonferensen "Vi kan - Vi vill" i Lund. Arrangörer är European Anti Poverty Network Sverige, där olika frivilligorganisationer ingår. Invigningstalade i går gjorde folkhälsominister Maria Larsson.
Att vara fattig i Sverige är naturligtvis inte det samma som att vara fattig i Afrika, Asien eller i Bulgarien som brukar kallas EU:s fattigaste land. Men att klyftorna ökar och att fler ensamstående mammor har svårt att få det att gå ihop är något för alla att ta på allvar.
Att växa upp och känna sig annorlunda än kompisarna, inte har råd att vara med i idrottsföreningar och aldrig få åka på semester är tufft för en unge. Risken att själv som vuxen hamna i någon form av utanförskap ökar.
Arbetslöshet och sjukskrivning är de största hoten mot den enskildes ekonomi. Att inte hitta tillbaka till arbetsmarknaden igen ökar risken för fattigdom. Omvänt är arbeten med löner som det går att leva på det bästa receptet. Om detta råder det i stort sett politisk enighet.
Det gör det däremot inte om vägen dit. När den borgerliga regeringen tog över var det helt klart att något måste göras åt sjukförsäkringen och för att få fler i arbete. Regeringen körde arbetslinjen med gasen i botten och samtidigt slog krisen till. Höjda avgifter till a-kassan, lägre ersättningsnivåer och utförsäkringar drabbar extra hårt i hushåll med en försörjare. Det måste gå att leva ett anständigt liv också för den som vill men inte kan jobba. Och för den som kan, men behöver mer hjälp på vägen.
