Diplomati och politik i krock
Fel instans beslutade om det som regeringen redan borde ha sagt.
Bildmaterial
Turkiets ambassadör i Sverige, Zergün Korutürk, hemkallades av sin regering efter riksdagens beslut om att det var folkmord som begicks mot armenier 1915.
HUVUDLEDARE. När Sveriges riksdag slår fast att Turkiet under första världskriget begick folkmord mot den armeniska minoriteten, är det historiskt i stort sett oomstritt, utom i Turkiet. Problemet är bara att den svenska riksdagen eller andra parlament inte är rätt instans för ett beslut om historiska händelser som utspelade sig för snart 100 år sedan.
Regeringen togs uppenbarligen på sängen av att några borgerliga ledamöter gick över blockgränsen och röstade med oppositionen.
Turkiet har kallat hem sin ambassadör och Sveriges ambassadör i Turkiet kallades till turkiska UD för att motta en ganska försiktigt formulerad protest. Ett besök av den turkiske premiärministern i Sverige har ställts in.
Frågan är om utrikesminister Carl Bildt inte själv bäddat för utgången i riksdagen, som han är mycket kritisk mot. Han menar att Sveriges möjligheter att verka för försoning minskar. Processen mot försoning mellan Turkiet och Armenien försvåras eftersom det svenska riksdagsbeslutet kan utnyttjas av de krafter som motsätter sig processen.
Den svenska regeringen hade under ordförandeskapet fokus på att underlätta Turkiets EU-anslutning. I det perspektivet rörde man inte vid den kontroversiella folkmordsfrågan. Och Carl Bildt vill än i dag inte svara på om det rörde sig om ett folkmord eller ej. Försök att politisera historien motverkar försök till normalisering och försoning i nuet, är förklaringen.
Bildt och regeringen hade inte behövt tassa så försiktigt kring detta. Turkiets eventuella medlemskap i EU är kontroversiellt och i stort sett alla är överens om att det krävs betydande förbättringar bland annat i folkrättslig riktning för att Turkiet ska kunna bli medlem. Flera regeringar har, trots att dagens politiker står utan ansvar, bett om ursäkt för övergrepp som minoriteter historiskt utsatts för. Det borde Turkiet också göra och det hade Carl Bildt kunnat säga samtidigt som han förklarade att Sverige var ute efter att röja väg för Turkiets medlemskap.
Bildt har rätt i att historien inte ska politiseras och att riksdagen inte är rätt instans för att avdöma historiska tvister, men politiker kan inte bortse från historien. Vår strävan att hjälpa Turkiet in i EU gjorde folkmordet till en politisk icke-fråga, vilket det aldrig kan bli.
Carl Bildts och regeringens inställning till utrikespolitiken tycks vara att den ska vara strikt resultatinriktad. När vi bestämt oss för en linje får den inte störas på några villkor. Tydligen inte ens av riksdagsbeslut som åtminstone Bildt tycks ta lätt på samtidigt som han uttrycker sig nog så nonchalant om KU:s granskande roll.
I fallet Turkiet var upplägget ett misstag. Vi beslutar inte ensamma om anslutningen och ute i EU är skepsisen stor. Det är ett faktum. Vi vill självfallet ha vänskapliga förbindelser med Turkiet men då måste även vår linje vara att från vänner måste man vara beredd att tåla såväl kritik som obehagliga sanningar.
