Den industriella maten
Bildmaterial
Vi plockar varukorgen full, men vad vet vi om livsmedlen vi äter?
ANDRALEDARE. Just nu kan man lyssna på serien "Matens pris" i radions P1. Än en gång blir vi påminda om vilken jätteindustri jordbruks- och livsmedelsbranschen är. Och det i tider när vi i Sverige väl aldrig pratat så mycket som nu om närodlat och rena råvaror fria från allt för många tillsatser. Den diskussionen får oss att tänka på små lantgårdar och trädgårdsmästerier runt hörnet.
Men så ser det inte alltid ut i verkligheten. I grönsaksdiskarna ligger berg av paprikor och tomater också under hela vintern. Var kommer de ifrån och under vilka betingelser odlas de? Och vad finns i djurfodret som lantbrukarna ger grisar och kor? Det är kanske inte frågor som susar genom huvudet när varuvagnen ska fyllas.
Men det är just matens ofta långa och krångliga väg till konsumenten som radioprogrammen fokuserar på. På den resan sker saker som får mig som lyssnare att häpna. I Brasilien odlas sojabönor med hjälp av bekämpningsmedel som varit förbjudet både i Sverige och EU sedan 30 år tillbaka. Det är så giftigt att de som hanterar det riskerar att bli svårt sjuka. Det påverkar också djur och natur i odlingsområdet.
Sojabönorna importeras till Sverige, av bland andra Lantmännen, och används som djurfoder. Lantmännen försvarar sig med att i ett världssammanhang är de som importörer väldigt små. De säger också att om de ställde krav på bönor odlade utan det farliga bekämpningsmedlet så skulle det i slutänden leda till dyrare livsmedel för konsumenterna.
I Holland odlas enorma mängder paprika i jättestora växthus. Och i Sverige köper vi, enligt radioprogrammet, mer än 100 miljoner paprikor från Holland varje år. De holländska paprikaodlingarna slukar enorma mängder energi och svarar för stora utsläpp. 40 gånger mer energi pumpas in i paprikan än vad vi får ut när vi äter den, konstaterar radioreportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman.
Det är nyttigt att konfronteras med det storskaliga samhällets konsekvenser. Och hur vi som enskilda konsumenter tappat kontrollen över det vi äter. Vi tittar på en oändlig rad av matlagningsprogram på tv, läser om mat och bygger om våra kök så att de är topputrustade. Men ärligt talat, hur står det till med våra matkunskaper?
Det är klart att importörer, som till exempel Lantmännen, måste ta sitt ansvar och ställa krav på producenterna de köper av. Det bör ske vid all handel. Allt för att stävja orättfärdigheter vare sig det handlar om barnarbete eller som i det här fallet giftanvändning. Politikerna kan använda sina styrmedel för att uppmuntra till exempel en miljövänlig odling.
Du och jag som konsumenter har också en makt att förvalta. Behöver vi äta alla sorters grönsaker året om? Under vintern finns goda, näringsrika och billiga rotfrukter att äta i väntan på att de närodlade tomaterna mognar. Vi kan göra ett val.
Radioprogram som "Matens pris" hjälper oss på traven. De fungerar som ögon- och öronöppnare. Det är viktigt att vi funderar över maten vi köper och äter. Var kommer den i från? Under vilka betingelser odlas den? Vad innehåller den? Frågor att ta med sig inför nästa inköpsrunda.
