Inget noll- bud
Lönerna bör dock i så stor utsträckning som möjligt sättas lokalt, skriver Agneta Jöhnk, SKL, i ett replikskifte.
DEBATT. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och fackförbundet SKTF har en gemensam grundsyn på den offentliga sektorns roll och betydelse i samhället. Att göra välfärdssektorn mer attraktiv som arbetsplats är avgörande för att behålla engagerade medarbetare och attrahera ny kompetens.
SKTF undrar (Debatt 5/3) om SKL tar sitt ansvar för detta. Svaret är ja. Det gör vi bland annat genom att ta ansvar för kommuners och landstings ekonomi långsiktigt och se till att resurserna används på ett sätt som gör att vi kan bibehålla och utveckla välfärden.
Löneutvecklingen inom offentlig sektor har varit god de senaste åren – bättre än inom såväl privat som statlig sektor. Snittet för reallöneökningen inom kommuner och landsting har legat på 4,2 procent, att jämföra med 3,7 procent inom privat sektor. Våra medlemmar har bedömt att det varit en viktig satsning på välfärdens medarbetare. Detta uppmärksammades bland annat av SKTF-tidningen nyligen.
Men, som alla vet, är det ekonomiska läget nu annorlunda. I spåren av den ekonomiska krisen – en av de värsta på flera decennier – ser vi ökad arbetslöshet, minskat skatteunderlag och högre kostnader för kommuner och landsting.
I detta läge har svensk arbetsmarknad en av de största avtalsrörelserna någonsin – löner och villkor för över tre miljoner medarbetare ska förhandlas, i vår sektor knappt en miljon medarbetare. SKL har aldrig, som antyds i SKTF-artikeln, lämnat något nollbud. Däremot anser vi att lönerna, i så stor utsträckning som möjligt, ska sättas lokalt. Olikheterna mellan arbetsgivarna i vår sektor, kommuner och landsting är stora. Därför kan inte för stor del av löneutrymmet bindas upp av de centrala avtalen. Det optimala är om det utrymme som finns hos varje arbetsgivare fördelas mellan olika yrkesgrupper och individer på ett sätt som gagnar verksamheten och som gör att bra prestationer premieras.
I detta är den individuella lönesättningen central. Lönen ska ha en tydlig koppling till prestation och till hur medarbetarna bidragit till att verksamhetens mål har uppnåtts. De bästa socialsekreterarna, lärarna och parkarbetarna ska premieras. Men detta förutsätter en ökad lönespridning på våra arbetsplatser. Här har både arbetsgivare och fackliga organisationer en hemläxa att göra. Chefer måste bli bättre på att våga lyfta fram bra arbetsmetoder, bra prestationer och bra medarbetare.
Samtidigt finns det på många håll ett fackligt motstånd mot ökad lönespridning. Jag hoppas att detta motstånd är på väg att försvinna. Med gemensamma krafter bör vi kasta ut Jante ur våra välfärdsverksamheter. Jag är övertygad om att både välfärdens medarbetare, och välfärdens brukare: klienter, elever, patienter och andra har mycket att vinna på det.
Agneta Jöhnk
chef för arbetsgivarpolitiska avdelningen på SKL
