Klokt att lätta på trycket
Bildmaterial
Man kan behöva lätta på trycket emellanåt annars blir partipolitiken för tråkig och förutsägbar.
INBLICK. De svenska partiernas hemsidor är en tämligen tråkig läsning. Orsaken är en nästan total frånvaro av hörbar intern debatt. För att inte tala om brist på inlägg när det egna partiet på ett eller annat sätt befinner sig i hetluften. Och ju mer valet närmar sig sluter partierna sig för att framstå som så eniga utåt som möjligt.
Alla politiker hyllar en fri och öppen debatt, men underförstått är att den ska göra halt vid den egna dörren. Den socialdemokrat som gillar rutavdrag tänker sig säkert för mer än en gång innan hon eller han tar till orda. Sak samma gäller moderaten som anser att regeringen agerat klantigt i turerna kring riksdagsbeslutet om turkarnas folkmord på armenierna. Eller folkpartisten som alls inte anser att vi ska in i Nato. Och hur skulle en miljöpartist hanteras som hellre ville samverka med borgerligheten?
Rädslan för att släppa fram eller blotta oenighet går naturligtvis att förstå. Man är rädd för att partiets ställningstagande ska undermineras om inte ens de egna står bakom det. Men i detta ligger en underskattning av väljarna. De vet ju redan att där inne i partiet finns människor som tycker högst olika trots att man tillhör ett visst parti.
Talar man med partiledningar om bristen på öppen debatt hänvisas det ofta till partikongresser och annat. Där är det högt i tak och åsikterna bryts. Sant, men när besluten väl är fattade förutsätts lojalitet. Trots att verkligheten som olika beslut bygger på hela tiden förändras.
Lyckan står den djärve bi, heter det ju. En och annan politiker har insett att det faktiskt går an att medge fel. Det väcker respekt till och med. På samma sätt kan en intern kritisk debatt i olika sakfrågor göra det.
Svenska politiska partier är auktoritära och i grund och botten gammelmodiga. Ibland så gammelmodiga att formen sätts före innehållet. Det är viktigare att tala med en röst än att stå för att det finns delade meningar. Men att det finns delade meningar kan vara en puff för många väljare att stödja partiet, det finns ju trots allt ett hopp om att man ska komma fram till något nytt.
Självfallet ska det, som gamle vänsterledaren CH Hermansson sa på sin tid, vara någon jävla ordning i ett parti. Det måste finnas en klar uppslutning kring ledningen eller måste ledningen bytas ut. Men därifrån till att denna uppslutning ska vara låtsad 100-procentig är ett långt steg.
Därför kan ett gott råd till alla partier i valrörelsen vara att vårda sina fritänkare, om inte ömt så stå åtminstone för att de finns och bör få höras!
