Rätten till ett värdigt slut
Svår balans kräver ständig översyn.
Bildmaterial
Var går gränsen för patientens rätt att bestämma över livsuppehållande åtgärder?
HUVUDLEDARE. "Är det rätt att avbryta en livsuppehållande behandling om patienten själv vill det?". Det var frågan på flera tidningars nätupplagor i går. En mycket stor majoritet svarade ja. De som röstade kunde först läsa om den 31-åriga kvinnan som skrivit till Socialstyrelsen och vill att hennes respirator stängs av efter att hon blivit sövd. Hon lider av en medfödd neurologisk sjukdom, har varit bunden till respiratorn i många år och detta kommer inte att förändras.
Det är lätt att förstå och ta ställning för hennes önskan. Frågan är då, ryms den inom de regler som gäller i dag? Det är hälso- och sjukvårdens personal som har den svåra uppgiften att avgöra när livsuppehållande åtgärder ska påbörjas och när de ska avbrytas. En patient har också rätt att säga nej till pågående behandling, till att slippa tvångsvårdas. Så långt är det klart, men i detta fallet vill kvinnan också bli sövd innan respiratorn stängs av. Vilket kräver en aktiv handling av någon annan.
Ordföranden i Läkaresällskapets etiska delegation Ingemar Engström säger att om patienten är kapabel att fatta beslut, välinformerad och medveten om konsekvenserna ska man tillmötesgå en patients önskan att avbryta en pågående livsuppehållande behandling. Socialstyrelsen konstaterar att det denna gången är en balans på gränsen mellan patientens rätt att bestämma över vården och aktiv dödshjälp. Senare i vår kommer Socialstyrelsen att närmare beskriva hur man ser på rättsläget och de etiska aspekterna.
Aktiv dödshjälp är inte tillåten och hör inte hemma inom den svenska sjukvården. Sjukvårdens uppgift är att bota och när det inte går, lindra och trösta. Svårt sjuka och deras anhöriga ska aldrig behöva tvivla på det. Det finns också många svårt sjuka patienter som verkligen vill ha behandling så länge det går. Ingen annan kan avgöra vad som är livskvalitet för en människa.
Men var gränserna går måste ständigt diskuteras och vid behov ses över. Inte minst för att stödja de läkare som ska tillämpa dem. Den osäkerhet och det obehag som den medicinska personalen kan känna måste man ha respekt för.
Så åter till den inledande frågan. Ja, i princip. Och det verkar rimligt att just denna 31-åriga kvinna får rätt att avbryta sin livsuppehållande behandling. Nu gäller att i första hand avvakta Socialstyrelsen svar. Därefter vet vi om regler och riktlinjer behöver ses över. Men att göra det är inte det samma som att säga ja till aktiv dödshjälp.
