Vänner ska tåla kritik
UTBLICK. Det tog inte länge: nu kallas till och med president Obama antisemit. Han har vågat kritisera Israels beslut att bygga hundratals nya bostäder i den arabiska delen av Jerusalem.
När vicepresident Joe Biden, en eminent utrikesexpert, förra veckan besökte Israel för att tala om fredsprocessen med palestinierna överrumplade israelerna honom genom att förkunna att man tänkte expandera sina kontroversiella husbyggen på palestinsk mark. 1600 nya bostäder tänker Israel bygga åt sina medborgare i den arabiska delen av Jerusalem.
Inte överraskande blev både Biden och president Obama upprörda. USA är inte bara en av Israels få vänner utan naturligtvis också den mäktigaste vän man kan ha. En sådan vän för man inte bakom ljuset. Obamas stab förklarade att Israels steg var en förolämpning, vilket föranledde Hagai Ben-Artzi, premiärminister Benjamin Netanyahus svåger, att kalla den amerikanske presidenten antisemit. Han tycker både illa om Netanyahu och Israels folk, tillade Ben-Artzi.
Inte ens vår nyaste Nobelfredspristagare är till synes immun mot antisemitism-vapnet, vilket praktiskt nog och med enorm effekt kan användas mot alla som vågar kritisera Israel. Man kan undra hur stämningen blir på årets AIPAC-konferens, som börjar i Washington idag. AIPAC (American Israel Public Affairs Committee) är Israels starkaste lobbygrupp i USA, och ett framträdande på dess årliga konferens är ett måste för amerikanska politiker. I år är Hillary Clinton huvudtalare; hon får sällskap av både Netanyahu, Tony Blair och amerikanska politiker med utrikespolitiska ambitioner som senatorerna Lindsey Graham och Evan Bayh.
Vänner kan ha olika åsikter, förklarade presidenten i en TV-intervju, och det är kanske denna aspekt Netanyahus anhängare har glömt. Enligt Stephen Walt, professor i internationella relationer på Harvard och en av världens mest formidabla hjärnor när det gäller utrikespolitik, gör Obama Israel en tjänst genom att ens bry sig om dess bosättningspolitik. Obama skulle enkelt kunna stryka bosättningarna från sin fulla agenda, men genom att försöka övertala Israel att stoppa dem, och genom att engagera sig för en tvåstatslösning, hjälper Obama Israel.
USA hjälper naturligtvis sig självt också, för en situation där även moderata palestinier är ursinniga på USA:s Israel-vänlighet är naturligtvis inte positiv. Tvärtom skapar USA:s intima förhållande till Israel – vi tillhör samma familj, som senator Joseph Lieberman säger – mycket hat, och är enligt ingen mindre än general David Petraeus ett rekryteringsverktyg för extremistiska grupper.
Framför allt hjälper konstruktiv kritik dock Israel, om landet lyssnar, för bosättningarnas konsekvenser verkar ledningen inte ha reflekterat över. Hur ska israeler på lång sikt leva i de arabiska områdena, omgivna av människor som av förståeliga skäl är uppbragta? Och vilka rättigheter kommer palestinierna i de de facto annekterade områdena att få? Obama räddar Israel från att bli en apartheidstat, förklarar Walt. Inte ett dumt sätt att använda fredspriset på.
