Det är skillnad på statyer
INBLICK. I decennier har det i Helsingborg pågått en debatt om Stenbocksstatyns berättigande i stadsbilden. Det har handlat om allt från att vräka statyn i hamnen till att vända den så att utmaningen inte riktas mot Danmark eller att, som nu senast, flytta ut statyn i Drottninggatan som centrum i en rondell.
"Slaktaren från Ringstorp", krigarhjälten som räddade Skåne till Sverige - aldrig förenas de två historiska bilderna.
I Malmö jäser sakta samma historiska surdeg. Folkpartiet vill flytta statyn av Karl X Gustav från Stortorget. Den anses inte fylla någon funktion.
–Varför ska vi ha en staty av en kung som närmast kan beskrivas som en skånehatare, undrar folkpartisten och ledamoten i tekniska nämnden Rune Andersson.
Någonstans slås det in öppna dörrar såväl i Helsingborg som i Malmö. Medborgarna ser säkert statyerna för vad de är, brons och sten som minner om en tid som tack och lov är långt borta och som inte kastar sina skuggor på vår tid. Någon längtan efter krigiska dåd väcker de alldeles säkert inte hos kommuninvånarna. Och ska vi ge oss på statyerna kan vi då leva med andra symboler för krig och förtryck - Kärnan i Helsingborg, Citadellet i Landskrona...
Sättet att förhålla sig till historia är naturligtvis att studera den men inte försöka skriva om den genom symbolhandlingar i nuet.
Men det finns historia och historia. Vad som hände på slagfälten i Europa för flera hundra år sedan är historia. Men är de turkiska folkmorden på armenierna 1915 historia? Stalins och Hitlers diktaturer? Francos? Svaret är naturligtvis nej. I många fall lever de som har personliga erfarenheter av brott, folkmord, tortyr och förtryck. Olika diktatorers ideologier lever vidare i dag i extrema politiska rörelser.
I Spanien har man antagit en lag som förbjuder alla offentliga symboler som minner om Franco-diktaturen. Nu senast flyttades under stor uppmärksamhet en staty av diktatorn som stått utanför försvarsmakten huvudkvarter i Valencia. Fortfarande anses cirka 600 symboler från den gamla regimens tid pryda offentliga byggnader i Spanien. På samma sätt ser det ut i Ryssland där Stalin och Lenin på sina håll fortfarande står i granit, betong eller brons på många offentliga platser runt om i landet. I Tyskland däremot vore en Hitlerstaty eller annan symbol från nazistregimens tid totalt otänkbar.
Att göra sig av med denna typ av symboler från förhatliga regimer som i vårt nära förflutna byggt på perversa ideologier och människoförakt är naturligtvis helt rätt. På ett sätt markerar det en nationell vilja att lägga det hemska bakom sig. Det krävs en uppgörelse även i nuet för att markera att slutsatserna av den nära historien har dragits.
När det gäller Magnus Stenbock och Karl X Gustaf känns behovet långtifrån lika påtagligt...
