Borg går balansgång...
Trots sin lite teflonartade yta tillhör Anders Borgs alliansens tillgångar.
Bildmaterial
Val 2010
Artiklar om valet på din ort: Båstad
• Bjuv • Helsingborg
• Höganäs • Klippan
• Landskrona • Perstorp
• Svalöv • Åstorp
• Ängelholm • Örkelljunga
• Regionvalet
HUVUDLEDARE. Finansminister Anders Borg tillhör alliansens tillgångar. Trots sin ibland lite teflonartade yta ger han alltid ett intryck av att ha kontroll, något som väl får anses vara en viktig uppgift för en finansminister. Han har balanserat sig igenom finanskrisen, parerat skickligt en hel del och haft tur, precis som vi alla i ett Sverige som inte varit lika intecknat upp över skorstenen som andra länder.
Nu har Borg presenterat sin och alliansens sista budget före valet. Som vanligt massor av favoriter i repris eftersom det mesta är välkänt. Modern politik går ju ut på att portionera ut nyheter i lagom doser i förväg, allt för att uppnås maximal publicitet. Den tid är långt, långt borta då finansministrar som Gunnar Sträng lyckades hålla hårt i sina budgetar som drivna pokerspelare med sina kort innan det är dags att spela ut.
Alliansen vill se sänkt skatt för pensionärer, höjt flerbarnstillägg, yrkeslegitimation för lärare och förskollärare, tidigareläggning av infrastrukturåtgärder, slopad revisionsplikt och förenklad momsredovisning och mycket annat.
Anders Borg vandrar mellan optimism och pessimism. Sverige har klart krisen väl men den är inte över. Och får regeringen fortsatt förtroende efter september måste den gå en balansgång på slak lina. Olika krisinjektioner, som miljardstöden till kommunerna, ska avvecklas. Men samtidigt sänks prognosen för tillväxten, ekonomierna ute i världen påverkar oss, nya krishärdar typ Grekland kommer att dyka upp i andra EU-länder och hur arbetslösheten ska utvecklas kan man tro mycket om men vi vet i själva verket lite.
Att Borg i detta läge inte vill presentera någon reformbudget är inte att undra på. Det utrymme han ser ligger framför oss. Visst, han får kritik för att vara för försiktig men det måste en finansminister vara i det rådande läget. Och i hans uppgift ingår naturligtvis att utmåla oppositionen som en föga trovärdig förvaltare av svensk ekonomi.
–Man går med kirurgisk precision på de skatter som är mest skadliga för ekonomin, menar Borg.
Problemet i budgeten är den aviserade utfasningen av krisåtgärder för miljarder. I sak har regeringen rätt, alla statliga satsningar som görs kan inte permanent byggas in i systemet. Men kommunerna till exempel kommer inte att skilja sig från stödet utan knot, alldeles särskilt som en neddragning kanske inte är i fas med ökade skatteintäkter. I så fall står regeringen där igen med högljudda krav på friska pengar annars kommer det att drabba jobben i skola och omsorg.
AB Sverige är ett land av starka särintressen, från Svenskt näringsliv över LO till arbetslöshetskassornas samorganisation. Och alla önskar mer till sina hjärtefrågor. I detta perspektiv lever naturligtvis inte finansministern upp till förväntningarna. Hans budget måste få godkänt i helhetsperspektivet med den osäkerhet som finns kring tillväxten, kanske verbalt överskattad även av Borg i valårets skugga. Vid oväntade förbättringar kan man återkomma till reformer (kanske redan veckorna före valet), något som är betydligt angenämare än att i panik tvingas att bromsa.
