Inget drömläge
I söndagens Agenda verkade Centerledaren Maud Olofsson lite trött. De senaste
opinionsmätningarna har inte varit någon rolig läsning för henne. Inget
drömläge precis.
ANDRALEDARE. Sedan gick hon hem, fick en god natts sömn full av framtidsdrömmar. För i går när hon mötte partikamrater på Högloftet på Skansen i Stockholm hade hon onekligen tagit ny sats.
Kännetecknande är valet av mötesplats för den interna inspirationsträffen – Skansen. Mitt i Stockholm men ändå i hela Sverige. Det är just så partiet vill lansera sig och sina drömmar; landet ska bli bäst på utbildning, klimatförbättringar, företagande, ekonomisk tillväxt, folkhälsa och jämställda löner.
Ja, vad vore vi utan våra drömmar? För fyra år sedan drömde Maud Olofsson om att få bilda regering med allianskollegorna. Så blev det. Hon gick med liv och lust in i samarbetet, och ställde emellanåt sitt eget parti till höger om både Moderaterna och Folkpartiet. Hon körde över de starkaste kärnkraftsmotståndarna. Hon har flirtat rejält med storstadsväljarna. Hon har en vision om att det bor en småföretagare i varje människa. Hon har tänkt utanför boxen flera gånger.
Men är väljarna med på noterna? De kanske inte alls vill starta företag i den utsträckning som Maud Olofsson planerar för. Lika lite som alla vill jobba åtta timmar om dagen, även om det är väldigt viktigt för Mona Sahlin. Man kan för övrigt fråga sig vilken naturlag som en gång för alla verkar ha slagit fast att det just är så många timmar som är en optimal arbetsdag.
Att bryta med sitt partis grundvalar, oavsett om det handlar om att prioritera landsbygdsväljare eller längden på arbetsdagen kräver mod. Men också tid.
Fyra år är en evighet för den som befinner sig i opposition. Men en kort tid i regeringsställning. Inte undra på om Maud Olofsson är frustrerad. Och att partiets vallöften nu karaktäriseras som drömmar. Det ligger något ouppnåeligt över det hela. Det är som att gardera med kryss.






