Krig svårt att marknadsföra
UTBLICK. Utrikesminister Carl Bildt har denna vecka varit på besök i Afghanistan, och som vanligt är det intressanta alternativt givande samtal som står på dagordningen. Samtidigt fortsätter talibanerna sina ansträngningar att undergräva den stat som USA och allierade med stor möda har organiserat och upprätthåller. I tisdags angrep en självmordsbombare en Natokonvoj i Kabul – omkring tjugo människor dog. I onsdags attackerade talibanerna flygbasen Bagram nära Kabul. I måndags dog två italienska soldater när en konvoj körde på en mina i närheten av Herat.
Våldsamheterna visar inga tecken på att lugna ner sig. I år har mer än 200 Natosoldater dött; förra året stupade 520, det största antalet under ett år sedan invasionen 2001. Samtidigt är Afghanistans regering, under ledning av Hamid Karzai, notoriskt svag och korrupt. "Nu står striden mycket om makten i landets södra delar", skriver Bildt, "och om hur den centrala regeringen här i Kabul kan leverera ett bättre och mer trovärdigt statsstyre under kommande år. Ytterst är det där som avgörandet ligger".
Frågan blir då vilka slutsatser som ska dras av att utsikterna att vinna någon av dessa strider ter sig allt annat än goda. Enligt Bildt ska ingen slutsats alls dras. "Min förståelse för dem som vill att vi hals över huvud ska avbryta, sticka svansen mellan benen och bege oss hem är mycket begränsad", skriver han. "Sverige ska vara ett land som står vid sina åtaganden – och som fullföljer dem på det gedigna sätt som vi ju faktiskt har ett visst anseende för att också göra."
Det låter sig naturligtvis sägas. Men Sverige står fast vid sina åtaganden i norra Afghanistan, "där avståndet till det verkliga kriget i provinserna kring Kandahar nere i pashtunska södra Afghanistan kan kännas påtagligt stort", som Bildt skriver. Att från detta nordliga perspektiv mana USA, som utkämpar det verkliga kriget, till uthållighet och tålamod är således inte ägnat att lyckas.
I USA är misslyckandet däremot ett verkligt alternativ, även om det inte kallas just så. "Som president vägrar jag att sätta upp mål som går utöver vårt ansvar, våra resurser och våra intressen", sa president Obama i slutet av förra året – och lät beslutet att skicka ytterligare 30 000 soldater till Afghanistan följas av ett löfte att tillbakadragandet skulle börja efter arton månader.
Resurserna är helt klart på upphällningen – inte så mycket de materiella som de mentala. Det blir svårare och svårare att marknadsföra detta krig bland en befolkning som har mer uppenbara problem på närmare håll. Intressena har definierats om flera gånger, och kan vid behov justeras igen. Och ansvaret? Våldet kommer antagligen att fortsätta, men som alla andra självständiga nationer måste Irak ha frihet att bestämma sin egen riktning, sa den amerikanske generalen Ray Odiemo i mars apropå det amerikanska tillbakadragandet därifrån.
Något liknande skulle utan svårighet kunna sägas om Afghanistan. Åtagandet är inte förutsättningslöst eller oändligt, utan omprövas hela tiden. Den svenska plikttrogenheten kan snabbt bli överspelad.
