En kansler gör inget land

Ludvig XIV sa aldrig "staten – det är jag", men yttrandet har likväl tillskrivits honom och kommit att symbolisera kungligt envälde – ett system som i dag är hopplöst passé.

Eller? Att döma av hur valet av Christian Wulff till förbundspresident har beskrivits är det väsentliga i det hela hur det påverkar Merkel, nämligen negativt. "Tysk järnlady på darrande gummiben", lyder en rubrik: "Knapp seger prestigetapp för Merkel" en annan. "Först i den tredje valomgången valdes den kristdemokratiske kandidaten av förbundsförsamlingen. Förbundskansler Angela Merkel kan därmed andas ut", berättar Aftonbladet. Tyskland, det är uppenbarligen Merkel och hennes maktställning.

Därmed kommer också valet att framstå som ett debacle – det höll på att gå alldeles galet. Att det faktiskt skulle kunna vara något positivt med att en oväntad figur som medborgarrättsaktivisten och pastorn Joachim Gauck först nominerades (av socialdemokraterna, trots att han inte tillhör något parti) och sedan gjorde så bra ifrån sig förbises. "Och ändå", skriver redaktören Matthias Krupa i Die Zeit, "har man under de senaste veckorna hos många människor kunnat märka ett politiskt engagemang, som uppenbarligen bara har väntat på att ha ett mål och att fångas upp." Inget tidigare presidentval har varit så här levande och överraskande.

Att en persons förmåga att få sin vilja igenom ska vara själva kriteriet för framgång ter sin mer än en aning bakvänt, men har likväl varit fallet i det tyska presidentvalet. Det är början till slutet på Angela Markels kanslerskap, skriver journalisten Christoph Schwennicke i Der Spiegel. Frankfurter Allgemeine Zeitung-redaktören Berthold Kohler undrar om regeringskoalitionen fortfarande har någon livsvilja kvar.

Överraskningar och engagemang är annars inget man som regel är bortskämd med i politiska sammanhang, varken i Tyskland eller i Sverige. Men i detta val har "många önskningar och mycket längtan i samhället uttryckts på ett nytt sätt", som Joachim Gauck sa i sin kommentar till slutresultatet.

Och detta borde vara det viktiga: att demokratin lever och fungerar. Angela Merkel är mycket, men hon är inte Tyskland.

Daniel Braw