När inte ens ÖB vet
INBLICK. Slopandet av den allmänna värnplikten i Sverige tycks ha kommit som en överraskning trots att frågan debatterats i många år vid det här laget. Medierna har de senaste dagarna varit fulla av nostalgiska betraktelser. Om det funnits en minsta gemensam nämnare så är det möjligen att nästan inget har skrivits eller sagts om vad vi ska ha försvaret till.
I Sverige finns det en stor tilltro till dem som ska vara experter. Alltså; generaler och amiraler och försvarspolitiker vet vad vi nu ger oss in i när värnpliktiga ersätts av anställda.
Sverker Göransson är Sveriges överbefälhavare. Vid en ceremoni på Stockholms slott delade han ut värnpliktsmärket till Sveriges sista värnpliktiga.
En och annan spratt säkert till i tv-soffan när generalen uttalade sig inför tv-kamerorna.
–Ingen, varken du eller jag eller någon annan för den delen, vet exakt hur slutresultatet för det här ska se ut... men exakt hur det ska gå till får vi lära oss efterhand.
Vi som gjort värnplikten i det gamla försvaret fick lära oss att det gällde att peka med hela handen. Egen tveksamhet skapar tveksamhet hos dem man ska leda.
ÖB Sverker Göransson låter nu närmast som en sökare. Vi ger oss in i det okända. Vi vet inte hur det ska sluta. Det kan gå lite hur som helst - kanske rent åt helvete till och med...
Uttalandet får anses sammanfatta mycket kring svenskt försvar och säkerhetspolitik. Vi vet inte hur det ska sluta. I Nato, kanske? Sak samma med så kallade hotbilder. Vem hotar Sverige nu? Ingen! Men hur ser läget ut om några år? Och hur bör avvägningen egentligen vara mellan att försvara Sverige och delta i internationella engagemang?
Frågorna är svåra och anses till och med av vissa omöjliga att besvara. Men så har det alltid varit i försvarsfrågan. Ett försvar måste bygga på flexibilitet och vissa hypoteser. Till detta kommer så det uppenbara. Vi har en gräns och ett territorialvatten som måste bevakas för att hävda nationell suveränitet. Och eftersom ett försvar inte kan improviseras från en dag till en annan gäller här samma princip som för försäkringar. Vi hoppas inte behöva utnyttja dem men kan inte ta ansvar för att vara utan dem.
Självfallet måste politiker och militärledning ha en klar uppfattning om vad man gör och vad man vill på försvarsområdet. Hur ska annars skattebetalarna motiveras att betala alla miljarder till försvaret. I steg efter steg har det svenska försvaret monterats ner. Vi vet exakt vad vi lämnat bakom oss men vad är det egentligen vi fått i stället?
Hur försvarsmakten ska försörjas med personal är naturligtvis oerhört centralt. Uppenbarligen ska vi nu ut på ännu en resa i det okända.
