En ny valrörelse
Men sociala medier kommer inte att revolutionera politiken efter valet.
Bildmaterial
Twitters "okrönta drottning" Gudrun Schyman ägnar sig åt politisk kommunikation.
HUVUDLEDARE. Valet 2010 blir kanske inget ödesval, men i alla fall det val då så kallade sociala medier – Twitter, Facebook och bloggar – för första gången på allvar mobiliseras i politikens tjänst. "Alla tjänar på om man kan göra den politiska processen mer tillgänglig för unga", säger journalisten Martin Gelin, ansvarig för de rödgröna partiernas satsning på sociala medier. "Förhoppningsvis kan vi fånga upp dem i en valkampanj för alla tre partierna, det är en ny typ av valrörelse."
Men blir det därmed också en ny typ av politik? Både ja och nej, att döma av intervjuerna i pr-konsulten Paul Ronges nyutkomna bok Sociala medier: En halv sekund från ord till handling (Optimal Förlag).
Helt klart förändras förhållandet mellan politiker och väljare – i alla fall de väljare med vilka politikerna kan mediesocialisera. Partier och organisationer får ytterligt svårt att göra det – det måste i princip vara en person bakom för att det ska bli intressant. "Det handlar om att du vågar visa en personlighet", säger den flitigt förekommande centerpartisten Fredrick Federley.
Men politiken inte bara individualiseras, den privatiseras också. Politiker ska inte vara bara beslutsfattare, utan individer. "Tror att det är viktigt att vara lite privat, så man bjuder på något", säger den politiske reportern Niklas Svensson, grundare av den tidstypiska Politikerbloggen. "Det behöver inte vara negativt av vi lär känna politiker mer privat."
Det kan man i och för sig undra om vi gör. Ett genomgående drag bland Ronges intervjuoffer är att de anser sig vara mindre privata än de uppfattas av sina läsare, och där det politiskt blir riktigt intressant kan de oftast inte säga någonting. Således får man sällan reda på vad Carl Bildts ständiga givande samtal egentligen går ut på och innehåller. "Det har blivit svårare att blogga eftersom vi sitter i majoritetsställning och jag inte vill störa förhandlingarna", säger Federley. Men intrycket av unika inblickar i privatlivet kvarstår.
Om det finns ett samband mellan socialt mediegenomslag och verkligt politiskt inflytande tycks det snarast vara omvänt: ju mer av det ena, desto mindre av det andra. Populära uppdaterare av omvärlden som Federley, Schyman och Pagrotsky befinner sig inte sällan lite vid sidan om makten. "Internt kommer jag ingen vart över huvud taget", säger Federley.
Med andra ord: sociala medier kommer säkert att spela en stor roll i valkampanjen, men i den politik som förs efter valet kommer sådant som partihierarkier att spela en betydligt större roll. Ju mer som förändras, desto mer förblir allt som det var, som fransmännen säger.
