Stort engagemang för landskapet
Landskapskonventionen, som Sverige är på väg att godkänna, är en utmaning. Framförallt gäller det att säkra allmänhetens medverkan, skriver Eva Salevid (FP).
DEBATT. Regeringen har föreslagit att Sverige godkänner europeiska landskapskonventionen, som gäller oss alla. Därför bör politiken nu visa hur man vill säkra allmänhetens medverkan för landskapet. Gärna innan val.
Att döma av det mycket långa förarbetet, har det varit en svår nöt för myndigheterna att visa hur konventionens medborgarrättsperspektiv på landskap kan integreras i svensk lag, och konventionen bli till praktisk verklighet.
Det är den enda slutsats jag kan dra efter att efter en lärotid på Europarådet 2004 frivilligt ha deltagit i och följt konventionens översättning till svenska förhållanden.
Allemansrätt, klimat, strandskydd eller äganderätt. Myndigheternas förberedelsearbete kring konventionen vittnar om vida ambitioner. Ett problem år dock att det i Sverige tänkta genomförandet sker i helt andra termer än landskap.
För det är just detta ord – jämför med barn i barnkonventionen – som drar in invånarna i vad som händer med landskapet och låter oss inse att vi alla har både rättigheter och ansvar för detta.
Detta uppifrånperspektiv försvårar också för regioner, kommuner och medborgare att ingå i tätare europeiskt samarbete, som förordas i kap 3. Om Sverige snart ska ta nästa steg och införliva konventionen i lagstiftning, som 31 europeiska länder redan har gjort, så krävs nu större handlingskraft och politisk tydlighet på alla nivåer. Det har nyligen sagts om barnkonventionen i Dagens Samhälle (30 juni). Det gäller i precis lika hög grad om landskapskonventionen.
Varför är då detta så viktigt? Jo, precis som sagts av kommunala beslutsfattare. För att lagstiftning får ett stort symbolvärde, som kan stödja myndigheter, frivilligorganisationer eller enskilda i ett dagligt arbete för ett attraktivare svenskt landskap. Då måste det också framgå att konventionen förordar en kunskapsutveckling, där både allmänhet, förvaltning och fackfolk deltar.
Landskapet är något vi i hög grad själva kan uppleva och förstå. I Skåne visar nu såväl planerade (ännu inte beslutade) vindsnurror i Färingtofta, Klippans kommun, som Saltkristallerna i Helsingborg, att kvaliteten i landskapet verkligen engagerar. Det är ett engagemang och en vilja till medverkan, som konventionen uppmuntrar. Här har vi även dragit nytta av närheten till Danmark, t ex när Skåne stod värd för Europarådets internationella landskapskonferens i Malmö/Alnarp i höstas. Ett exempel är regionens nu fortsatta visionsarbete, där värdefrågor med människan i centrum börjar lyftas fram.
Först när svenskar och andra européer kan diskutera med varandra om landskapet i samma termer, kommer det att ske något väsentligt med landskapet i Sverige.
Som del av Network of Partners for the European Landscape Convention har jag till både regering och region kunnat presentera ett förebildligt europeiskt material om hur landskapet kan synliggöras, och synliggörs, i Europa. Förhoppningsvis kommer detta att tillvaratas och utvecklas, eftersom det symboliskt just förenklar landskapskonventionens införande i Sverige.
Och du politiker som nu står på en väljarlista? Kommer du kanske tycka till om landskapet inför 19 september?
Eva Salevid (FP), Ängelholm
deltagare vid Europarådets landskapskonferenser 2004, 2007, och 2009
