Ansiktet i politiken
Det går redan att ställa krav på ordningen i skolan.
Bildmaterial
"Dessa frågor måste bedömas utifrån lokala förhållanden", skrev Skolverket apropå ansiktstäckande klädsel 2003.
HUVUDLEDARE. Ögonkontakt brukade räcka. "Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda", skaldade Karlfeldt; "ditt hår är svart som natten, men tron i dina ögon/skall lysa mäj på vägarna varhelst jag ensam går", skrev Dan Andersson.
Men i takt med senare årtiondens sociala och religiösa utveckling har man i allt högre grad kommit att uppmärksamma ansiktets betydelse. Möjligen fanns det tidigare en vag medvetenhet om att det på sina håll fanns människor som dolde sina ansikten, men när fenomenet uppträdde i Europa blev reaktionerna ganska yrvakna.
Och blir det ännu – senast i form av utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag att ändra lagen så att det blir möjligt att stoppa bärande av ansiktstäckande klädsel, till exempel burka och nikab, i skolan. "Principen ska vara att man ska visa ansiktet", säger Björklund.
I ekumenisk anda tillfogar Björklund att förbudet också ska gälla rånarluva. Man får anta att det likaledes ska inbegripa riddarrustning och icke-transparent motorcykelhjälm. Det råder emellertid inget tvivel om att det hela handlar om muslimska kvinnors klädsel.
Hur har då utbildningsministern identifierat detta behov? "Frågan är aktuell eftersom en ung kvinna i Stockholm bar nikab när hon var elev på barnskötarutbildningen", skriver Björklund. "Hon har nu anmält skolan till diskrimineringsombudsmannen (DO). Lagarna är tydligen svårtolkade eftersom det tar mycket lång tid för DO att handlägga ärendet."
Ett fall och en lång handläggning är dock inte mycket att bygga en lagändring på. I synnerhet inte som Skolverket redan 2003 i ganska klara ordalag beskrev vad som gäller: skolan kan av pedagogiska skäl förbjuda bärande av burka i skolan. "Hänsynen till skolans pedagogiska uppdrag bör vara överordnad i diskussionen om bärande av burka ska tillåtas eller ej."
Anledningen till att Skolverket tog sig an frågan var att den ställdes av Burgårdens gymnasieskola i Göteborg. Av skolans 2 000 elever började två flickor bära burka, vilket personalen i sin tur upplevde som mycket obehagligt.
Men något storskaligt samhällsproblem är det knappast – och inte heller, att döma av Skolverkets utredning och beslut, något stort juridiskt problem. "I skolan måste man kunna ställa krav på ordningen", som Skolverket uttryckte det. Att det inte med sunt förnuft och gott omdöme skulle gå att lösa de många hypotetiska komplikationer som tillskyndarna åberopar verkar osannolikt.
Ett större problem i så fall är att ansiktstäckande klädsel används som ett sorts signaltema i europeisk politik. Ingenstans i Europa där burkaförbud har genomförts eller varit aktuellt har ansiktstäckande klädsel varit särskilt vanlig, till skillnad från i Syrien och Egypten där det också har införts lokala förbud.
Det ligger således nära till hands att anta att den stora politiska energi som inte desto minde har investerats i förbuden mera är en attitydförklaring riktad till vissa väljargrupper.
Björklund säger om undervisning att det "är att kunna se varandra i ögonen och ansiktet och kunna kommunicera med varandra". Det samma borde gälla politiken.
