Affärer och affärer
Kvinnliga politiker hanteras tuffare av medierna.
Bildmaterial
Hanne-Vibeke Holst anser att medierna är mer aggressiva inför kvinnliga toppolitiker.
HUVUDLEDARE. Medierna vänder och vrider på politikernas trovärdighet och prestationer, särskilt så här i valtider. Det är som det ska vara. Men mediernas sätt att förvalta sitt ansvar är också helt centralt i en demokrati och måste debatteras.
Den danska journalisten och författaren Hanne-Vibeke Holst har haft stora försäljningssucéer och satt fart på debatter om könsroller och jämlikhet. I Sverige är hon inte minst känd för "Kronprinsessan och kungamordet", inspirerad av Mona Sahlins affärer.
I Danmark har två kvinnliga toppolitiker, Helle Thorning-Schmidt (S) och konservativa utrikesministern Lene Espersen under lång tid fått löpa ett medialt gatlopp. Holst anser att vad de två drabbats av är en modern variant av gamla tiders häxjakter. Det byggs upp en kollektiv hysteri med felaktiga föreställningar om de här kvinnorna.
–De görs till exponenter för allt som är dåligt och negativt och därför ska de på bålet där de helst ska brinna upp, säger Helle-Vibeke Holst i tidningen Politiken.
Vad kritiken handlar om är att utrikesminister Lene Espersen beskylls för att ta för lätt på sitt jobb och att S-ledaren talar med kluven tunga, lever inte som hon lär med andra ord.
Holst anser att vad vi för bevittna är en urgammal patriarkalisk uppfattning om kvinnan som någon som bör hålla sig utanför maktens arena.
Säkert skulle hon mycket långt få medhåll av svenska politiker som Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Maud Olofsson.
Invändningen mot det här resonemanget är naturligtvis att den som har makt eller eftersträvar makt ska granskas, alldeles särskilt om vederbörande gjort något som kan och ska ifrågasättas. Men Hanne-Vibeke Holst menar att den manlige politikern lättare får mediernas förlåtelse än den kvinnliga.
Politiken har sin tjatfaktor och journalistiken sin. Och det bär trolighetens prägel att medierna, medvetet eller i bästa fall aningslöst, är mindre benägna att släppa en kvinna av kroken än en man. Vad det då beror på, bortsett från Holst patriarkaliska förklaring, är kanske att kvinnliga politiker har en mer personlig profil, bjuder på mer av sig själv, är öppnare. När så affären är ett faktum samlas allt bränsle till bålet, antingen det hör till saken eller ej.
Allt detta är subtilt och det är svårt att sätta fingret på klara sanningar eftersom varje fall där en politiker hamnar i mediestorm är unikt. Men det demokratiska samtalet skulle avgjort vinna på en mer förstående hållning till mer mänskliga misstag och felbedömningar. När danske utrikesministern Lene Espersen prioriterade familjesemestern framför ett politiskt möte var det objektivt sett inte så allvarligt som det framställdes. Det var kanske ett misstag, men ett högst mänskligt sådant.
Politiska motståndare och en uppsjö av kommenterande så kallade experter lämnar sina bidrag i det som kan sluta i modern häxjakt. När valrörelsen snart kulminerar ställs särskilt stora krav på politikens många aktörer. Det gäller även medierna vars flockbeteende behöver motkrafter av den typ Hanne-Vibeke Holst utgör.
