På väg in i bilden - igen
Bildmaterial
Språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vill inte låta sig tryckas ut från svensk politiks centrum.
ANDRALEDARE. Miljöpartiet är en intressant kraft i svensk politik. Man balanserar mellan klassisk maktpolitik och inslag av idealism. Man kan säga det opinionsmässigt impopulära, höjd bensinskatt till exempel, men samtidigt vara nog så kompromissvillig för att behålla en plats i politikens centrum.
Göran Persson fick i många år känna av det här. Och nu är det kanske Fredrik Reinfeldt och hans minoritetsregerings tur.
Det skulle vara intressant att få insyn i Miljöpartiets och Socialdemokraternas slutna rum den här veckan. Vad fick egentligen språkrören att gå från tufft avståndstagande från alliansens fortsatta regerande till deklarationerna om konstruktivt arbete i riksdagen och kompromissvilja med regeringen om invandringspolitik och annat? Och hur tog de oinformerade Socialdemokraterna emot inviten till Fredrik Reinfeldt som ju också blev till ett hugg mot fortsatt rödgrönt samarbete?
Språkrören är naturligtvis medvetna om att många av deras kolleger ute i landet samverkar med borgerliga kommun- och regionledningar. Men säkert var ambitionen att ha en viktig roll som förhandlingspartner under mandatperioden avgörande. Kanske siktar man riktigt högt, nämligen att bli det parti som blir riksdagens samarbetsingenjör som kan prata med såväl vänster- som högerkanten i svensk politik samtidigt som man står som garant för att Sverigedemokraterna hålls på mattan.
Många socialdemokrater välkomnar säkert att de rödgröna glider isär men samtidigt ökar oron för vem man i så fall ska göra politik ihop med. Det är möjligt att Socialdemokraterna på egen hand kommer till slutsatsen att man vill lösa upp de rödgröna banden, åtminstone något. Men nu tar Miljöpartiet plötsligt det initiativ som man tycker borde ha tillkommit samarbetets store partner. En hel del Socialdemokrater upplever säkert det inträffade som en bekräftelse på vad man hela tiden ansett, nämligen att Miljöpartiet inte är att lita på.
Hur som helst visar Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vilka skickliga politiker de är. I valrörelsen dominerade de stundtals i det rödgröna blocket. Efter valet får man en nästan lika stark roll i eftervalsdebatten.
Fredrik Reinfeldt inser säkert vad Göran Persson fick erfara, nämligen att ett samarbete med enbart Miljöpartiet kan ha ett högt pris. När det gäller invandringspolitiken kommer partiet troligen inte att koppla samverkan till stora eftergifter av alliansen i andra frågor. Men skulle ett samarbete gå vidare till andra politikområden kommer det att kosta, var så säker.
