Pröva inlåsning rättsligt

ANDRALEDARE Publicerad 20 november 2010 kl. 04:00

Ett olaga frihetsberövande. Så karakteriserade Socialstyrelsen det som sker på många svenska demensboenden när patienter för kortare eller längre tid lämnas inlåsta utan personal.

Olaga frihetsberövande är ett brott. Socialstyrelsen borde alltså polisanmäla eller åklagare borde på eget initiativ starta en utredning. Sådan är gången när brott misstänks.

Inlåsning är något av vårdens Moment 22. Många dementa är så sjuka att de måste skyddas mot sig själva, till exempel från att vandra ut från boendet en kall vinternatt. Självfallet måste dörrar vara låsta som en ren skyddsåtgärd. Men självfallet måste det också hela tiden på avdelningen finnas personal som kan hjälpa, ingripa eller lyssna till de boendes önskemål. Enbart då är låsta dörrar försvarbart. Verkligheten är som bekant en annan.

I Socialstyrelsens digra material från de 94 inspektionerna måste det finnas minst ett fall som är lämpligt att pröva rättsligt. Att låsa in sjuka människor utan att det ständigt finns personal kring dem är ett olaga frihetsberövande. Och detta måste självfallet ett rättssamhälle reagera mot.

Det finns en tendens inom äldrevården att det som avslöjas verkar vara om inte systemfel så dock tämligen allmänt förekommande. Hur illa det stått till i demensvården verkar såväl fack som patientorganisationer vara väl medvetna om. Kommunerna försvarar sig utifrån en teoretisk modell, nämligen att personal i princip finns tillgänglig – om inte annat på en annan avdelning. Men det är ju hur det ser ut i praktiken som är helt avgörande.

Många är emot krav på minimibemanning eftersom man då befarar att kommunerna lägger sig just där. Men det måste i så fall vara att föredra framför ingen bemanning alls "kortare eller längre perioder" som tycks vara mer regel än undantag i dag.

Sven-Åke Olofsson

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Ledare

Huvudnyheter

STÄNG X