Grundläggande frågor
Diskussion behövs även när politikerna är rätt eniga.
Bildmaterial
Största förändringen av grundlagen sedan 1974, så karaktäriseras gårdagens riksdagsbeslut.
HUVUDLEDARE. Grundlagen är fundamentet i ett demokratiskt samhälle. I går klubbade riksdagen flera förändringar av lagen, i största samförstånd så när som på Sverigedemokraterna. De ogillar att det i grundlagen slås fast att Sverige är medlem i EU och att de svenska minoriteternas ställning stärks. Dessbättre har de sju övriga riksdagspartierna en annan inställning till de förändringar – och förbättringar – som nu görs.
Det är bra att gränsen för personkryss i riksdagsvalet sänks från åtta till fem procent, och därmed hamnar på samma nivå som i landstings- och kommunvalen. Personvalet har inte blivit den succé som det en gång spåddes, men en sänkt gräns kan bidra till en nödvändig vitalisering.
Det är på tiden att vi får ett system som innebär att riksdagen ska rösta om vem som ska bli statsminister. Inte minst behövs det i ett sådant parlamentariskt läge som uppstod efter valet i september. Det kan ge en viss stadga åt en minoritetsregering.
Det är naturligt att EU-medlemsskapet slås fast i grundlagen. Det har inget med de krav på utträde som vissa partier har. De som är av den uppfattningen kan fortsätta sitt politiska arbete. Det handlar i stället om ett faktum som Sverige som land måste förhålla sig till. Nu är vi medlemmar och ska utifrån detta agera aktivt, och kritiskt när så behövs. Ett erkännande av medlemsskapet ger en bättre grund att stå på.
Det är efterlängtat att domstolarna självständighet markeras tydligt i grundlagen. Inte minst handlar det om utnämningen av domare som nu får en ny utformning.
Det är självklart att de fem nationella minoriteter som finns i Sverige (samer, tornedalingar, sverigefinnar, judar och romer) ska få en stärkt grundlagsställning.
Det är frågan om förändringarna kring kommunala folkomröstningar kommer att leda till fler eller färre sådana. Den som i dag vill få till stånd en omröstning i en fråga behöver ha fem procent av de röstberättigade med sig i kravet. Nu höjs den siffran till tio procent. Samtidigt krävs i fortsättningen att två tredjedelar av fullmäktigeledamöterna säger nej för att stoppa en omröstning, mot hälften som i dag. Men folkomröstningar är ett trubbigt demokratiskt instrument. Därför måste andra former för ett ökat medborgarinflytande ständigt diskuteras.
Något som politikerna definitivt bör fundera på är hur grundlagsförändringar förankras i väljarkåren. Förändringar i grundlagen ska tas med två beslut med ett val emellan. Men inte hörde vi mycket om det här i valrörelsen? Oavsett politisk enighet eller ej, en bredare och vital debatt hade varit på sin plats. För det har riksdagspolitikerna ett stort ansvar.
