Licens för kamphundar
Antalet polisanmälningar om hundar som gått till attack mot människor och andra hundar har nästan fördubblats de senaste tio åren, skriver Thomas Finnborg (M) och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).
DEBATT. Kamphundarna blir alltfler i Sverige, sedan 2001 har antalet vuxit från 300 till 5 600 i år. I takt med den stigande populariteten ökar såväl kritiken mot vad många ser som en växande samhällsfara som de nöjda hussarnas och mattarnas passionerade försvar av sina älskade hundar. Och precis som med så mycket annat är det svårt att beskriva konflikten i andra färger än nyanser av grått.
Egentligen kan vilken hund som helst som tränats för uppgiften klassas som kamphund men de djur som i folkmun och på kvällspressens löpsedlar oftast går under epitetet är hundar av så kallad kamphundsras. Med det menas hundraser som historiskt använts som kamphundar och som på grund av sin avelshistoria fått med sig en ökad benägenhet till aggressivt beteende.
I rätt händer kan dessa hundar fungera alldeles utmärkt, vara trevliga familjehundar och inte utgöra någon fara för någon men man kan samtidigt inte bortse ifrån att vissa hundraser för med sig större risker än andra. Det ställer högre krav på ett ansvarsfullt hundägarskap samtidigt som många av dem som lockas av kamphundarnas negativa egenskaper knappast är lämpade för uppgiften att uppfostra sin hund på ett bra sätt.
En del yrkar på ett förbud för kamphundar. Det menar vi är att gå för långt. De flesta hundägare vet att väl fostra sina hundar, oavsett ras. Samtidigt har polisanmälningarna för att en hund gått till attack mot en människa eller en annan hund nästan fördubblats under de senaste tio åren.
För att inskärpa vikten av att man som hundägare förstår det extra ansvar det innebär att ta hand om en hund av kamphundsras har vi skrivit en motion till Sveriges riksdag där vi öppnar för att man inför ett licenssystem och utbildning för innehav av kamphund. Parallellt bör man också se över och stärka reglerna för att kräva munkorg för hundar som utgör en förhöjd risk för sin omgivning. Hur ett sådant system i praktiken utformas är en öppen fråga men vi anser att det är viktigt att hantera den problematik som finns på ett konstruktivt sätt genom en balansgång mellan frihet och reglering. Bra hundar och deras ägare ska inte bestraffas men de risker som finns måste tas på allvar.
Thomas Finnborg (M), riksdagsledamot, Helsingborg
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), riksdagsledamot, Bjuv
