Rätt tid att satsa
Avgörande utmaningar för regering och opposition.
Bildmaterial
Sorti Mona Sahlin. Fredrik reinfeldt står inför flera utmaningar och snart en förnyad opposition.
HUVUDLEDARE. Tillbakablickar och utmaningar framåt. Hjärtlig presentutdelning och målsäkra repliker. Det var berömmande ord från Fredrik Reinfeldt och övriga borgerliga partiledare till såväl Mona Sahlin som till Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, som alla medverkade i sin sista partiledardebatt i riksdagen. Men en riktig kram fick bara Maria Wetterstrand. Av Mona Sahlin som kallade henne "kära syster."
Det är lite sorgligt att Mona Sahlin är som bäst i dessa sina sista framträdande som partiledare. Hon gick i går direkt på svagheterna i statsministerns tal om arbetslinjen och jobbskatteavdraget. Det finns många goda saker att säga om alliansens ekonomiska politik. Men det finns också svagheter som de ökande klyftorna när socialförsäkringarna inte räcker till och de långtidsarbetslösas svårigheter. Mona Sahlin nämnde också en annan sak som statsministern inte gjorde, nämligen klimatförändringarna.
Mona Sahlin trycker på behovet av blocköverskridande lösningar. Det är nästan provocerande att höra henne tala om "att inte gräva ner sig i blockpolitikens skyttegravar". I valrörelsen lät det så helt annorlunda, varför sa inte Mona Sahlin lite mer av vad hon tyckte redan då? Socialdemokraterna gör rätt i att rannsaka sig själva, Mona Sahlin fick inte driva den valrörelse som hon ville. Men naturligtvis har hon själv också ett ansvar.
Även Maria Wetterstrand visar ny kraft nu när hon slipper blockpolitiken. Hennes anförande kretsade kring miljövänlig tillväxt, utbyggd infrastruktur och kring det öppna samhälle hon vill få fortsätta att leva i.
Nog om detta. Sverige är ur krisen. Tillväxten är god och arbetslösheten väntas sjunka, det finns ett utrymme för reformer och ett spelrum för politisk vilja. Flera partiledare visade sådan i debatten i går, men inte alla.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog upp två problem, dels att alla faktiskt inte får jobb och dels att vissa våldsbrott ökar. Men något mer konkret än jobbskatteavdrag blev det liksom fortfarande inte. Moderaterna har en hemläxa att göra.
Och han utmanas inte bara av oppositionen utan också av andra allianspartier, kanske främst av folkpartiledaren Jan Björklund. Han låter tyvärr mer marknadsliberal än socialliberal när han talar om att sänka skatter för Sveriges framtida konkurrenskraft och mindre om samhällsklyftor. Men två viktiga utmaningar pekar han på och här har han helt rätt. Den första är vikten av att få en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring på plats som omfattar alla. Den andra är att politikerna nu har ett stort ansvar för att lyfta den kommunala skolan.
Kristdemokraternas Göran Hägglund famlar efter en politik. Men han försöker positionera sig och sa i går ändå några väsentligheter. Som att arbetslinjen inte är allt, att arbete inte löser alla problem utan att för mycket av den varan i stället kan skapa andra. Att det finns en rad välfärdsfrågor som måste lösas.
Se där några av utmaningarna. Att driva en arbetslinje kombinerad med att bekämpa ökande klyftor och en tillväxtpolitik som tar hänsyn till klimatet är de största inför de närmaste åren.
