En svag social röst
Bildmaterial
ANDRALEDARE. Att driva ett parti som till stora delar är uppbyggt kring en karismatisk person har sina risker. Efter Alf Svensson och under Göran Hägglunds ledning har Kristdemokraterna gått kräftgång. Visserligen sitter partiet nu i regeringsställning. Men inte heller den positionen har de kunnat växla ut i ett ökat stöd hos väljarna. Snarare har det förstärkt utsuddningen. Nu hänger partiet på gärdsgården i opinionsmätningarna.
En plats de delarmed Centerpartiet. Maud Olofsson efterlyste i går lite mer ödmjukhet av Fredrik Reinfeldt om alliansen ska kunna överleva nästa val. Och nog har Moderaterna tagit för sig på allianskamraternas bekostnad. Men det är ändå att göra det lite enkelt för sig. Varje parti måste ta sitt ansvar för sin framtid.
Det är hög tid att småpartierna i alliansen börjar stå på sig i sina hjärtefrågor inför Moderaterna. Kristdemokraternas nej till ytterligare jobbskatteavdrag är ett steg i rätt riktning.
Men i övrigtfamlar Göran Hägglund fortfarande efter ett framgångskoncept och försöker sig på den ena konstiga värdediskussionen efter den andra. Begreppet "verklighetens folk" har han nu lämnat för ett "mänskligare Sverige" som han talade om i går på partiets kommun- och landstingsdagar i Norrköping.
Kristdemokraterna bekänner sig till regeringens arbetslinje men lanserar nu också något som Hägglund kallar relationslinjen. Det är precis så smetigt som det låter.
KD vill uppmuntra till idealitet och har stridit för avdrag för gåvor, inte helt ideellt alltså. Föräldrar ska ha rätt till en barnomsorgspeng men vad KD gör är att bara byta namn på det vårdnadsbidraget som blivit ett fiasko. Ingen lärdom där alltså. Eget sparande är också välfärd, säger Kristdemokraterna. Visst kan det vara så, men tänker KD i förlängningen att vi själva ska ta ett större ansvar för det som i dag ryms i ett offentligt välfärdssystem?
Kristdemokraterna simmar just nu runt i ett hav av floskler och självklarheter. I denna kamp för överlevnad försöker man sig på att framstå som ett parti som sätter relationer framför arbete, som sätter familjen framför samhället. Partiet ska bli "alliansens sociala röst", sa Hägglund i går. Underförstått till skillnad från Moderaterna som bara betonar arbete och goda statsfinanser.
Risken för KD är att det tonar fram som ett parti som verkligen vill lägga sig i hur människor lever sina liv. I stället för att vara det som politiska partier ska vara; trovärdiga systembyggare drivna av en tydlig vision.
Att inte KD lärt sig mer av misstaget med vårdnadsbidraget visar på att man inte är särskilt lyhört för sin samtid. Och det kan straffa sig. Igen.
