Ifrågasatt poliseffektivitet
Mer personal ingen garanti för bättre resultat.
Bildmaterial
Polis under utryckning – men går det egentligen snabbare med fler poliser?
HUVUDLEDARE. I stort sett varje organisation som vill mer eller som det krävs mer av har svaret klart; då måste via ha mer pengar eller personal. Handlar det då om samhällsviktig verksamhet tillkommer en annan dimension. Politiska partier har ett behov av att visa handlingskraft på ett tydligt och snabbt sätt. Polisen är en organisation som vuxit enligt denna logik.
Sedan 2006 har vi fått tre tusen nya poliser till en kostnad av ytterligare 3,4 miljarder. Den fråga som då infinner sig är vad skattebetalarna fått för pengarna. Enligt en granskning som Dagens Nyheter genomfört har effekterna i princip uteblivit. De redan låga uppklarningsprocenten har i de flesta fall blivit ännu lägre.
Inför det här trampar justitieminister Beatrice Ask vatten. I sin nöd får hon tillgripa argumentet att det faktiskt inte är så att det går bakåt trots miljarderna. Benägenheten att anmäla brott kan ha ökat. Samtidigt anser hon att effektiviteten i organisationen skiljer sig åt. Vissa är duktiga och det ska andra lära sig av.
Det är naturligtvis svårt att mäta effektivitet i en polisorganisation. Men såväl när det gäller uppklarningsprocent av brott som när det handlar om snabbhet i utryckningar finns det anledning att höja på ögonbrynen. När det gäller stölder och inbrott löses inte 39 av 40 brott. Utryckningstiderna vid larm om grova brott som våldtäkt tycks ha ökat.
Professorn och kriminologen Jerzy Sarnecki anser att en förklaring till uteblivna positiva effekter kan vara att det är svårt att få in de nya poliserna i organisationen på ett systematiskt sätt.
Det är möjligt att de siffror DN fått fram kräver djupare studier när det gäller orsakssammanhangen. Samtidigt är det inte troligt att partierna bakom satsningen vill gräva alltför djupt i detta. Visar det sig att man lättsinnigt satt sprätt på pengar drabbar det ju snarare partierna än polisen.
Polisen är en oerhört svår organisation att effektivisera. Den styrs av en verklighet som hela tiden förändras. Prioriteringar växlar över tiden. Organisationsformer avlöser varandra. Det finns också spänningar och motsättningar på sina håll som inte befrämjar samarbete och effektivitet. Ledningsfrågan och toppstyrningen är ständigt under debatt.
Vad polisen verkligen behöver har alltså många svar.
DN:s genomgång visar än en gång på behovet av en någorlunda objektiv bild av polisens effektivitet och potential. Frågan är om någon utredare är mäktig den uppgiften. Kanske ligger det i Beatrice Asks försök att ducka för kritiken också något av ett svar på polisens ödesfråga. Hon noterar att på sina håll i polissverige levereras mycket goda resultat. Varför är det så? Tänk om svaret är att man fått ovanligt stort svängrum att organisera arbetet efter sina mål, medel och förutsättningar!
