Flyginsats till sist
Att vi sänder Gripenplan till Libyen får inte utesluta hjälp åt civila.
Bildmaterial
Inom kort kan svenska Gripenplan vara en del av flygskyddszonen över LIbyen.
HUVUDLEDARE. Så kom den då – Natos begäran om även en svensk insats i Libyen. Regeringen föreslår att högst åtta Gripenplan skickas, samt ett Herkulesplan och ett spaningsplan. Svenska stabsofficerare kommer att delta i olika ledningsorgan. Tidgränsen är tre månader, men i praktiken räknar man med två månader. Kostnaden ska vara högst 200 miljoner kronor.
En begränsning finns. Svenska Gripenplanen får enbart användas till att upprätthålla flygförbudzonen och inte till att attackera markmål.
Ett beslut blir historiskt. Bara två gånger under 1900-talet har Sverige sänt flygplan i strid internationellt, i Finland 1940 och i Kongo i början av 60-talet.
Men det är inte självklart att några flygplan är Sveriges bästa bidrag till insatsen i Libyen. Vad som talar emot är att det finns ett absolut fokus på militärt stöd. Någon måste stå upp för det enorma hjälpbehov som finns på den civila sidan. Ett land i krig blir ituslitet, normala funktioner upphör att fungera, ren nöd kan uppträda, människor såras och dödas. Libyens förmåga att hantera detta är synnerligen begränsad och här kunde Sverige vara en viktig aktör först genom att agera från hjälpbaser i gränsområdena och sedan på plats i landet göra insatser för civilbefolkningen.
För en militär insats talar att vi har att göra med ett beslut av FN:s säkerhetsråd. Om inte Sverige deltar denna gång när skulle vi då någonsin kunna delta? Ett nej till Natos begäran sätter Sverige i ett säkerhetspolitiskt vakuum som naturligtvis påverkar en rad länders syn på Sverige som trovärdig internationell aktör. Och i vårt närområdet har såväl Danmark som Norge ställt upp med flygplan.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har tidigare sagt att ett beslut om att sända flygplan kräver bred politisk enighet. Formeln att inte delta i markattacker löste av allt att döma upp de reservationer som fanns. Statsministern tackade i går också oppositionen för ett nära samarbete. Hur betydelsefull den svenska insatsen blir med sina begränsningar återstår att se. Dessutom finns i hela aktionen fullt av gråzoner. Svenska flygplan kan lämna spaningsunderlag för markattacker som utförs av en annan nation...
När det blev det militära kortet som även vi spelade ut kan man bara hoppas att det finns kraft över för civila insatser. Det gäller USA, Nato och EU och det gäller även Sverige.
Det finns ännu många obesvarade frågor kring tillämpningen av Säkerhetsrådets resolution. Den vilar på att befolkningen måste skyddas från en hänsynslös diktators våldsanvändning. Går kriget mot ett avgörande ökar riskerna för civila om striderna blir mer förbittrade. Och kriget är till sin natur grymt och begränsat styrbart. Hur ska till exempel FN agera om rebellernas krigföring kräver många civila offer? Enligt resolutionens logik måste även detta förhindras...
